En berättelse om hopp
Av Kristoffer Eknäs och Vladimir Pikaman.
Översatt av Annbjørg Hesselberg. Tillrättalagt av Guro Kvakestad.
Svensk översättning: Ing-Marie Aronsson.
Från Først nr 5, 2018
Alla vet att Holocaust ägde rum i Tyskland för mindre än 80 år sedan. Ändå har landet i dag en levande, ja, växande judisk minoritet. Vilka är de och var kommer de ifrån? Finns det messianska judar där? Och inte minst – varför valde de Tyskland?
Förhållandet mellan Tyskland och judar domineras ofta av negativa associationer. Det gör det närmast obegripligt att landet i dag har den fjärde största judiska befolkningen i Europa.1 Med Holocaust i färskt minne och en växande antisemitism kan det verka svårt att förstå. Att den judiska befolkningen växer under svåra tider är ändå inte något nytt i historien om det ambivalenta förhållandet mellan Tyskland och judar. Det råder inget tvivel om att judar blir särskilt förföljda och diskriminerade. Samtidigt är kanske inte judarnas historia i Tyskland allt igenom svart.
Tidig bosättning i Europa
Först en historisk tillbakablick. Under romarriket började judar att förflytta sig till de germanska områdena, huvudsakligen till Köln, och blev i ringa grad diskriminerade. Politiker motarbetade gärna kyrkan, inkluderat dess antisemitiska agenda, och det är orimligt att hävda att judar kategoriskt blev diskriminerade av de styrande under Karolingerna. Tvärtemot införde de en positiv särbehandling av judar, till exempel undantag från militärtjänst. Det blev en blomstringstid för det judiska samhället i det germanska området och de etablerade sig efterhand i andra städer, som Worms och Mainz.
Karl den stores efterträdare, Ludvig den fromme, fortsatte att säkra rättigheterna för den judiska befolkningen. Först efter hans död 840 började kyrkans antisemitiska hållning återspeglas hos de styrande, som i tiden före korstågen fråntog den judiska befolkningen flera medborgerliga rättigheter. Parallellt växte det fram en stark vilja bland judarna att studera Torah och Talmud, något som skapade en tydlig medvetenhet om deras kultur och identitet.
Korstågen
Om det finns ljuspunkter i judarnas tidiga historia, är utbrottet av korstågen en långt mörkare affär. I flera städer blev hela församlingar utplånade. En närmare studie av enskilda städer visar att det ändå fanns några ljusglimtar.
I Speyer fanns ett nära förhållande mellan kyrkan och den judiska församlingen. Detta kommer starkast till uttryck under pogromerna under korsfarartiden. Biskop Hutzmann och hans efterträdare Kraichgau l, var bland dem som uppmanade judar att flytta till Speyer med löfte om beskydd. Korsfarare på väg till Jerusalem stannade ofta i staden och gick vid flera tillfällen till angrepp på lokala judar med krav på omvändelse eller döden.
I källan Mainz Anonymus kan vi läsa att Kraichgau kom de lokala judarna till undsättning med en stor här under ett sådant angrepp. ”Biskop Johann låste in de överlevande medlemmarna av (den judiska) församlingen i Speyer i sin befästa stad: Gud hörde dem för sitt stora namns skull, och biskopen gömde dem tills Guds fiender hade passerat”. 2 Eftersom Speyer var ett biskopssäte, så drog många korsfarare från Frankrike och Spanien till staden. Och över tid blev de för många. Judarna i Speyer var helt borta 1349. De var döda, tvångskonverterade eller hade tagit sin tillflykt till Heidelberg.
Reformationen
1467 utfärdades åter lagar som garanterade judarnas trygghet i Speyer. Det var inte ovanligt i Tyskland på den här tiden, men som på andra ställen i området, upprätthölls lagarna i varierande grad. Under inflytande från renässansen och reformationen blev både fascinationen för, och motståndet mot judar större. Martin Luthers skrifter om judar triggar flera antisemitiska gärningar runt 1543. Det var bakgrunden till att Kejsar Karl V av det tysk-romerska riket förnyar ett dekret om judarnas rättigheter, Det omfattar hela riket och säkrar samma rättigheter för judar som för andra medborgare. Den som tillfogade judar skada, tillägnade sig deras egendomar, hindrade deras verksamhet eller på annat sätt diskriminerade dem, skulle få hårda straff. Falska beskyllningar mot judar skulle också straffas. Men trots flera förbättringar för judarna så ledde de inte till att antisemitiska gärningar slutade. Och vid flera tillfällen straffades inte sådana handlingar. Å andra sidan skapade dekretet tillfälle till debatt om antisemitism. Efter 1616 gick gärningarna från att vara vardagliga till att vara sporadiska fram till Holocaust. 3 Man skall ändå inte underskatta grymheterna i det sporadiska.4
Migration till Tyskland
Med kommersialiseringen av den transatlantiska sjöfarten på 1800-talet, upplevde de tyska områdena en tillströmning av migranter. Alla vägar ledde till utresehamnar som Hamburg och Bremerhaven. Till att börja med räknades inte judarna som ett problem i lokalområdena, men tillströmningen av fattiga östeuropeiska judar på den tiden ledde till att flera yttrade sig negativt. Med etableringen av stränga kontroller vid utresehamnarna riskerade många att bli kvar i transit. För transitland som Tyskland skapade detta en rad judiska områden i och utanför hamnstäderna. Då kvotlagarna trädde i kraft och stramades åt under 1920-talet blev många judiska migranter kvar. Flertalet länder följde efter och spärrade sina gränser. De blev inte öppnade igen förrän det var för sent. Det beseglade många judars öde.
Judar i Tyskland efter Holocaust
Holocaust blev en viktig vändpunkt i den tysk-judiska relationen. Uppgörelsen med grogrunden för antisemitism blev så viktig att den själv blev grogrunden för legitimeringen av styresskicken i Väst- och Östtyskland. Sedan slutet av 1940-talet och fram till idag har Holocaust varit ett centralt tema i undervisningen under hela skoltiden, med ett tydligt förmedlande av det tyska folkets ansvar. Landets förpliktelser gentemot Israel och det judiska folket har byggt många goda relationer. ”Östeuropeisk invandring till Tyskland är i hög grad orsaken till att Tysklands judiska samfund växer”, hävdar rabbin Yitzhak Ehrenberg.5 Samtidigt har antalet antisemitiska handlingar i Tyskland ökat under senare år. Det skapar ett behov av att säkra judars rättigheter och trygghet, med samma iver som biskoparna i Speyer visade.
En rest
I medvetandet hos det judiska folket, och för dem som har insikt i historien, är Tyskland fortfarande det land där Holocaust initierades, noggrant planlagt och utfört – något som resulterade i mord på sex miljoner judar. Hur kommer det sig då att den judiska befolkningen i Tyskland har fått livskraft igen under de senaste tre årtiondena?
Efter Holocaust bosatte sig ännu en gång judar i Tyskland. Den judiska befolkningen bestod av tre kategorier: 1) De som bodde i Tyskland före kriget och återvände till sina städer och hem. 2) Flyktingar från andra ställen i Europa, som sökte tillflykt i Tyskland. 3) De tyska judar som blivit kvar i Tyskland under andra världskriget och aldrig upptäckts.
Antalet nådde knappt 5 % av den judiska befolkningen före kriget. Det antalet gick ner ytterligare, eftersom många tyska judar emigrerade till Israel under 1950-talet. Under 1960-talet hade det blivit väletablerade kretsar i Väst-Berlin, München, Frankfurt, Düsseldorf, Hamburg och Köln. Färre än tusen judar bodde i Östtyskland och de var koncentrerade till Östberlin. Också andra judar, som inte var knutna till de etablerade miljöerna, bodde i Tyskland – det är omöjligt att säkert säga hur många. Länge bestod miljöerna främst av äldre män och kvinnor, och möjligheten att leva judiskt var minimal; det fanns få församlingar som hade dagliga gudstjänster, det fanns bara två judiska skolor, och de två judiska tidningarna hade blygsam spridning. Ingifte blev vanligt. På grund av ersättningarna som den tyska regeringen betalade till holocaust-överlevarna och deras efterlevande var de judiska miljöerna i Tyskland bland världens rikaste. Återföreningen av Tyskland, som repatrierade judar i Öst- och Västtyskland, betydde också mycket för att öka judarnas möjligheter och deras samhörighet i landet.
Växt
Sent under 80-talet började miljöerna, som länge varit stadda i stagnation, förändra sig. 1990 bestämde de tyska regeringarna (både i väst och öst) att bjuda in judar från Sovjetunionen att komma och bo i Tyskland. De skulle åtnjuta en permanent status som judiska ”flyktingar”. På grund av stark antisemitism och ekonomiska problem i det tidigare Sovjetunionen, har det sedan 1989 kommit omkring 300 000 personer därifrån till Tyskland som ”judiska flyktingar”, tillsammans med familjemedlemmar. Tyskland blev landet med den tredje största judiska befolkningen i Västeuropa.
Också i dag är Tyskland ett mycket populärt land för judisk immigration, och med en snabbt växande judisk befolkning. Den har mer än tiodubblats sedan 1990. Medräknat judar som inte slutit sig till de judiska miljöerna, och ättlingar från blandäktenskap, överstiger antalet judar i Tyskland i dag 300 000.
Under senare år ser vi att ett snabbt växande antal israeler besöker, och till och med flyttar till Tyskland. Enligt officiella källor är det mer än 20 000 israeler som bor bara i Berlin, och mer än 100 000 israeler har tyskt medborgarskap. Särskilt unga israeler gillar att komma för att ha det trevligt och festa i Tyskland. Flygresor och priser är fördelaktiga, och det är en avslappnad atmosfär och en känsla av trygghet där. Många israeliska studenter och akademiker får plats på tyska universitet och doktorsprogram. Dessa israeliska judar har blivit den näst största judiska gruppen efter de ”ryska” judarna.
Den främsta organisationen för de judiska miljöerna i Tyskland är Centralrådet för judar i Tyskland som bildades 1950.
Efter järnridån
Tillströmningen av ”ryska judar” återupplivade gemenskapen, och de införde den ryska kulturen som de växt upp med. En djupare förändring kräver många år. De yngre generationerna, till och med de som är födda i Tyskland, är fortsatt märkbart påverkade av den kulturen, och för äldre människor är det totalt omöjligt att ta till sig den tyska kulturen. Många av immigranterna känner sig mest bekväma i den ryska kultursfären. De bildar ”kultur”-grupper och bevarar det ryska språket. De som har växt upp i Sovjetunionen har en inpräglad asiatisk världssyn.
Judar i Tyskland har vanligtvis en stark judisk identitet; det är något som betyder mycket för dem. Många tillhör olika judiska kretsar. De erkänner och stöttar Israel. Judarna i Tyskland är mycket känsliga för varje form av antisemitism, och de har en tendens till att se den i alla ovänliga handlingar de möter. De tänker att de flesta i världen hatar judar. De ökande hoten vill flertalet judar skylla på sin judiskhet. Trots en stark judisk identitet, har judar i Tyskland och särskilt de ryska immigranterna, lite kunskap om judendom och judisk kultur. Med undantag av israelerna har de flesta av dem ingen aning om innehållet i Skriften.
De flesta judarna i Tyskland är humanister, och de försöker att vara goda, hyggliga och gästfria mot andra. De flesta judarna i Tyskland har hög utbildning, många med mastergrad och till och med doktorsgrad, och de är mycket duktiga inom sina respektive fackområden. Det finns inga speciella geografiska områden där de är samlade. De är spridda i alla städer i Tyskland.
Messiansk rörelse i Tyskland efter Holocaust
Den moderna messianska rörelsen i Tyskland grundades 1994 av en del organisationer i gemenskap: Chosen People Ministries, EDI, AmZI og Licht im Osten. 1995 bildades så Beit Sar Shalom, som en föregångare till messiansk församlingsplantering. Samma år kan räknas som början på den moderna messianska rörelsen, med den första församlingen bildad i Berlin. Totalt har sedan 1995 cirka 40 messianska grupper och församlingar startats i Tyskland av olika organisationer och personer. Antalet judiska Jesus-troende är svårt att fastslå. En grov beräkning kan vara ca 1000 i de messianska församlingarna och mer än 5000 i de olika kyrkorna.
De organisationer som nu är involverade i judisk evangelisation i Tyskland, innefattar Beit Sar Shalom (BSS), Evangeliumsdienst fûr Israel (EDI) och Jews for Jesus (JfJ), I dag är BSS den största av dessa i Tyskland, med arbete i över 20 olika städer, och med mer än 40 arbetare. Dessutom finns en del enskilda personer som försöker att dela evangeliet med judarna, och försöker få med dem i antingen en kyrka eller i en messiansk församling.
Den messianska rörelsen i Tyskland är mycket ung, och den består för det mesta av nya troende. Det saknas utbildade och utrustade ledare, men de har mycket nybörjarentusiasm för livet med Jesus. De flesta messianska troende och de som är med i arbetet, är nya immigranter. Därför har rörelsen ekonomiska begränsningar. Men dessa begränsningar bereder väg för en spännande och energisk insats från volontärer.
Mer än 70 % av judarna i Tyskland är ”ryska judar”, vilket innebär att flertalet messianska troende i landet tillhör denna grupp. De flesta av församlingarna är rysktalande. Det kulturella och språkliga avståndet mellan tyskar och ”ryska judar” är fortfarande mycket stor. Det kommer troligen inte att helt övervinnas i den första generationen. En del gånger skapar det en ghettoliknande situation, men situationen öppnar också för möjligheten till att leva i och uttrycka enhet i Messias, trots sådana utmaningar.
Det görs ständigt försök att bygga broar över det här avståndet inom de messianska församlingarna – till exempel är Beit Shomer Israel-församlingen i Berlin tvåspråkig och tvåkulturell på lika villkor – och gemensamma konferenser hålls så att de messianska judarna i landet kan ha gemenskap med varandra.
Israelerna
Arbetet bland israelerna är viktigare än någonsin. Bristen på kristna och messianska judar med kunskap i hebreiska och tillräcklig förståelse av israelisk kultur gör arbetet svårare. Mycket görs genom personliga kontakter och relationer. En del särskilda projekt och insatser startas.
Ett betydelsefullt exempel på försök att nå unga israeliska turister kallas HIT, Hosting Israeli Travelers. Det är ett nätverk av privata kristna hem som är villiga att ta emot israeler som besöker Tyskland. Framtida värdar får utbildning, och det berättas nu för israeler om dessa erbjudanden om möjligheter till övernattning.
Ett annat effektivt projekt är att arrangera sabbatsmåltid, med bordsgemenskap och bibelsamtal. Språkhjälp och praktisk handledning för nya immigranter är också ett gott vittnesbörd om Jesu kärlek.
Tyska judar utgör en annan viktig grupp när det gäller kontaktarbete. Medan några framstående medlemmar i den här gruppen är synliga i samhället, en del i de högre kretsarna, så är de flesta tyska judar assimilerade. Bästa sättet att komma i kontakt med dessa är genom deras kristna vänner från samma samhällsskikt. Att utrusta kristna för att nå ut till sina judiska vänner är ett bra redskap i detta. Många organisationer och messianska församlingar erbjuder sådan utbildning genom undervisningsupplägg, trycksaker och nätresurser, undervisning i kyrkor och så vidare.
Ett växande arbete
Vi känner ännu av bristen på undervisningsresurser och material för nya judiska troende, på tyska och på ryska. Internet har blivit ett medel för att lära och hämta ny information. Men nya troende kan möta många villoläror på nätet. Behovet av material för målgruppen av nya troende, och med mer systematisk vägledning för volontärer, behöver fortsatt mötas.
Barn- och ungdomsarbete förekommer vanligen i församlingarna i Tyskland. Några av de starkaste församlingarna har ungdomsgrupper och ungdomssällskap. De flesta församlingarna har ett barnupplägg. Varje år arrangeras ett par läger för barn och unga i Tyskland.
Gatuevangelisation bedrivs regelmässigt i Tyskland av Beit Sar Shalom och Jews for Jesus, och några få andra organisationer. De gör sina insatser i olika städer, och det förmedlas kontakter mellan nya judiska bekanta och messianska församlingar och kyrkor i respektive områden. Några lokala messianska församlingar deltar även de i sådant arbete, antingen genom att bedriva det själva eller genom att uppmuntra sina medlemmar till att delta i andra organisationers gatuevangelisation. Trots bristen på klart definierade judiska lokalmiljöer, och platser med stor koncentration av judar, når gatuevangelisation ändå många judar, som inte hade blivit nådda på annat sätt.
En ny väckelse
Den messianska rörelsen i Tyskland har en anmärkningsvärd enhet – som kan verka otrolig i en del andra länder. Även om det finns flera mindre grupper och församlingar som håller sig för sig själva, är flertalet tätt sammanslutna – till och med utan att skapa formella strukturer.
På grund av tragedin med Holocaust håller dessvärre de stora kyrkorna – det gäller katoliker och lutheraner och även många frikyrkor – avstånd till de messianska judarna, för att inte förarga de traditionella judiska miljöerna. Den messianska rörelsen i Tyskland sörjer över den här situationen.
Nu finns tecken till ett nytt uppvaknande bland judarna i Tyskland, till exempel bland israeler och i städer som Osnabrück. Detta ger den messianska rörelsen som är med i arbetet bland judar, en känsla av optimism för kommande dagar.
Kristoffer Eknes
Kristoffer Eknes har en mastergrad i migrationshistoria från Universitetet i Oslo och har skrivit första delen av artikeln (pre-Holocaust). Till vardags jobbar han i Israelsmisjonens ungdomsorganisation return2sender.
Vladimir Pikman
Vladimir Pikman är pastor i den messianska församlingen Beit Sar Shalom i Berlin och har skrivit andra halvan av artikeln (post-Holocaust). Han är själv messiansk jude från Ukraina och kom till Berlin på början av 90-talet.
Noter
1 https://www.myjewishlearning.com/article/jews-in-germany-today/
2 https://en.wikisource.org/wiki/Translation:Mainz_Anonymous
3 Eriksen, T. B. (2005) ”Tyskland: Luther och de andre” i: Eriksen, T. B., Harket, H. & Lorenz, E. ”Judehat – Antisemitismens historie fra antikken till i dag”, s.113.
4 Hoffman, C. (2002) ”Exclusionary Violence: Antisemitic riots in Modern German History”
0 kommentarer