Nu är jag hemma igen efter missionskonferensen Alla folk i Huskvarna i Kungsporten. Så underbara gudstjänster, så djup överlåtelse till missionsuppdraget, sådant driv att nå de minst nådda och sådan erfarenhet, kunskap (och säkerligen motgång) som var samlade på en och samma plats dessa intensiva men ändå avslappnade dagar. Konferensen arrangerades av SEMA (Svenska Evangeliska Missionsalliansen) som Källan är med i sedan tre år. Inte trodde vi då att vi skulle få vara med om den andliga sprängkraft som var dessa dagar. Detta var första året SEMA bjöd in till en missionskonferens, men om Jesus dröjer ännu ett år så kommer det säkert bli en årlig tradition. Det gav så mycket mersmak – åtminstone för mig. Jag kom för att ge – jag skulle ha ett seminarium om att ge tillbaka evangeliet till det judiska folket. Men jag fick så mycket mer än jag gav.

Seminariet var dubbelt så välbesökt som det var anmälda. Tyvärr går tiden snabbare i Huskvarna än i Ljungskile där jag bor, så jag hann inte tala om det som jag själv ser som så viktigt. (Men det kan jag dela med er här och nu – en del av er som läser detta vet jag var med i rummet.) Det jag ville avsluta med var Paulus ord i Romarbrevet 9:2-3. Jag hade tänkt att någon av er som var med på seminariet skulle få läsa dess ord. De är så groteskt starka och så sprängfyllda av kärlek. Paulus börjar med att säga att han är fylld av sorg och att han bär en stor tyngd. Sedan låter han oss, likt en titthålsoperation, se rakt in i hans inre när han uttrycker att han önskar att han själv separeras från Messias – att han själv mister sin Jesus – om det skulle bidra till att hans landsmän öppnar sina armar och tar emot sin utlovade. Detta säger hedningarnas apostel … Paulus är beredd att förlora allt, ja förlora sig själv och gå vilse i mörkret, om det kan vinna hans eget för alltid utvalda folk.

För min egen personliga del gav denna helg SÅ mycket. Liksom för Källan. Men det viktigaste av allt – Jesus fick rum. Jag tror att han kallade många av oss in i än mer överlåten och uthållig tjänst. Dessutom var det många som gick fram till förbön för att de erfor att Gud nu kallade dem in i tjänst, ut i världen.

Källan har nu varit med i SEMA sedan 2023. För mig liknar inte SEMA något annat jag varit del av. Jag vill inte använda över-ord, men det är för mig så unikt. Innan missionskonferensen möttes vi missionsledare. Det är så märkligt prestigelöst mellan dessa erfarna pionjärer, slitna evangelister och entreprenöriella personligheter. Så mycket generositet, omsorg, klokhet, realism och inte minst driv för att var och en, och tillsammans, ständigt sträcka sig lite längre. I detta sammanhang betyder inte vision något ouppnåeligt, utan snarare en dröm som bryts ner strategiskt i beståndsdelar och faktiskt förverkligas. En stark framåtanda, och ändå så avslappnat och vips så ber vi igen. Jag är djupt tacksam att Källan får vara en del i SEMA och jag vill våga tro att Källan har något dyrbart att bidra med till SEMA.

Jag vill också tacka ledningsgruppen för SEMA, alla som planerat och alla i Kungsporten som lagat mat, diskat, hälsat välkommen, städat toaletter och gjorde allt detta möjligt. 

Carl-Henrik Karlsson