När Gud ville träffa (לירות, lirot) med sin undervisning, så blev det till Tora (תורה, Tora).
Av Andreas Johansson
Artikeln är inspirerad av boken ”Reading Moses Seeing Jesus” av Seth Postell, Eitan Bar och Erez Soref
Det är ganska vanligt på svenska att beteckna de fem Moseböckerna med ”Lagen”. Utifrån att ca 62% av Moseböckerna innehåller olika bud, lagar och regler, är det i och för sig inte orimligt att använda beteckningen ”Lagen” för dessa fem böcker.
På grekiska (som i NT) används ordet νομος (nomos) både som beteckning för boksamlingen ”Moseböckerna” och för ordet ”lag”. Samma begrepp används på grekiska för (minst) två olika saker. Vi låter bli att dryfta orsakerna till detta här.
På hebreiska däremot kallas de fem Moseböckerna för תורה (Torah), vilket inte kan översättas med varken ”lag” eller ”bud”. Ordet ”torah” har roten yud-reysh-hey. Grundbetydelsen i denna rot är ”att träffa”. Några exempel:
- Jakob skickade Juda i förväg till Josef för att han skulle visa honom vägen (להורות lehorot) till Goshen. Och de kom till landet Goshen (1 Mos 46:28).
- Hör, min son, din fars förmaning och förkasta inte din mors undervisning (תורה torah) (Ords 1:8). Ordet ”lärare” på hebreiska är för övrigt מורה moreh/morah.
Själva namnet ”Torah” på boksamlingen som vi på svenska ofta kallar Moseböckerna, kan alltså översättas till svenska med ”undervisning” eller ”undervisning som träffar”.
Undervisningen i boksamlingen Torah är främst berättande (narrativ). Den börjar från början: ”I begynnelsen…” (1 Mos 1:1)
Slutet? Även om 5 Mos avslutas innan världshistorien avslutas, så står de sista dagarna (אחרית הימים acharit hayamim) faktiskt omtalade hela fyra gånger i Torah:
- Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: ”Kom hit till mig, så ska jag tala om vad som ska hända er i kommande dagar (acharit hayamim) (1 Mos 49:1).
- Bileam: ”Se, jag går nu hem till mitt folk. Kom, jag vill varna dig för vad detta folk kommer att göra mot ditt folk i kommande dagar (acharit hayamim) (4 Mos 24:14).
- Mose: ”När du är i nöd och allt detta händer dig i kommande dagar (acharit hayamim) ska du vända om till Herren din Gud och lyda hans röst, för Herren din Gud är en barmhärtig Gud” (5 Mos 4:30-31).
- Mose: ”Jag vet att ni efter min död kommer att göra det som är fördärvligt och vika av från den väg som jag har befallt er att gå. Därför ska olycka drabba er i kommande dagar (acharit hayamim), när ni gör sådant som är ont i Herrens ögon och väcker hans vrede genom era gärningar.” (5 Mos 31:29)
Torah spänner alltså upp en berättelse som börjar med skapelsen, som håller på fortfarande och som ska sluta i ”de sista dagarna”.
Vilken funktion är det buden/lagarna har innom denna stora berättelse? Buden som ges vid Sinai i 2 Mos 19:1 – 4 Mos 10:10 inramas av parallella berättelser om vägen till Sinai (2 Mos 15:22-18:27) och om vägen från Sinai (4 Mos 10:11-36:13).
En viktig observation är att de händelser som det berättas om på vägen till Sinai har parallellberättelser från resan från Sinai. Parallellberättelserna på vägen till Sinai och på vägen från Sinai liknar varandra – men med vissa skillnader:
(Ex=2 Moseboken. Nm=4 Moseboken.)
| Händelse | Till Sinai | Resultat | Från Sinai | Resultat |
| Israel klagar efter tre dagsresor
De fortsätter att klaga |
Ex 15:22.24
Ex 15:24; 16:2.7-8; 17:3 |
Ett under med ett träd som gjorde vattnet friskt. | Nm 10:33; 11:1
Nm 14:2.27.29.36; 16:11; 17:5.10 |
En eld härjade i utkanten av lägret |
| Israel påstår det hade varit bättre att dö i Egypten | Ex 16:2-3 | Ingen dör | Nm 14:2 | Död Nm 14:21-22.32.35 |
| Israel längtar efter maten i Egypten | Ex 16:3 | Inget straff | Nm 11:4-5 | Pest; Nm 11:33; 14:37 |
| Gud förser folket med manna och vaktlar | Ex 16:4-26 | Alla fick tillräckligt med mat | Nm 11:6-35 | Pest pga at de var giriga |
| Sabbatsbudet bryts | Ex 16:27 | Inget straff | Nm 15:32 | Dödsstraff; Nm 15:36 |
| Israel bråkar med Mose och frågar varför han förde dem ut ur Egypten | Ex 17,2-3 | Inget straff | Nm 20:3-5.13 | 15 000 dör; Nm 16:1-3.32-35; 16:41-42.49 |
| Israel ifrågasätter Gud | Ex 17:7 | Inget straff | Nm 11:20 | Giftiga ormar Nm 21:4-9 |
| Klagande leder till att Gud ger vatten från klippan | Ex 17:6 | Mose är lydig | Nm 20:10-11 | Moses är olydig |
| Israel kämpar mot amalekiterna | Ex 17:8-16 | Israel vinner; Ex 17:13 |
Nm 14:43-45 | Israel förlorar; Nm 14:43-45 |
| Israels folk blir så krävande att Mose måste utnämna hjälpledare | Ex 18:18-22 | Mose klagar inte innan Jetro påpekar belastningen; Ex 18:18-22 |
Nm 11:14.16 | Mose blir så sliten at han ber Gud om att döda honom; Nm 11:14-15 |
Likheten består bl.a. av att folket klagar och protesterar mycket, både innan och efter att 59 kapitel med bud och regler gavs.
Skillnaden mellan ”före” och ”efter” är att konsekvensen av folkets klagan innan buden gavs på Sinai är mild och utan straff, medan konsekvensen av folkets klagan efter att buden gavs på Sinai är hårda straff med mycket pest, död och annat elände.
Rabbinen Paulus såg just detta budskap i Torah redan för länge sedan:
Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse (Rom 4:15).