Av Ingemar Svenungsson

”Förrådd” är titeln på en bok av amerikanen Stan Telchin. Den är översatt till norska och är utgiven av Den Norska Israelsmissionen. Han berättar om sin väg till tro på Jesus som Messias.

Han var en välbärgad man med ett lyckligt familjeliv. Det hade gått väl för honom och hustrun Ethel och deras två döttrar Judy och Ann. Han hade ett välbetalt arbete i försäkringsbranchen och ägde vad man kan kalla en lyxvilla. De hade sin identitet som judar. Det var en självklarhet med tron på Gud, även om familjen inte praktiserade ett judiskt levnadssätt till vardags. Men de var starkt förankrade i judendomen. Stan hade fått med sig något av vad ett judiskt levnadssätt betydde genom föräldrar och far- och morföräldrar.

Den äldsta dottern, Judy studerade på ett universitet långt från hemmet. Inför en hemresa kände hon sig tvungen att per telefon berätta att hon blivit kristen. Som väntat blev föräldrarna fullständigt chockade. Hur kunde en älskad dotter göra så? ”Förrådd” var rätta ordet. Hon ansågs ha förrått sitt hem och sitt folk. De kände väl till judarnas historia med förföljelser och utrotning av folket, illdåd som förknippades med de kristna. Samtidigt kunde övriga familjen inte undgå att märka, att dottern fått en strålande vitalitet som de inte sett förut. Hon var lugn och balanserad, utan make up och klädd traditionellt. Det gjorde intryck.

Stan kom överens med dottern om att han själv skulle studera Bibeln för att på det sättet kunna övertyga henne om att hon hade fel. Han, som aldrig läst Bibeln, ägnade tre månader åt att på heltid grundligt studera den. Sitt ordinarie arbete kunde han överlämna till en sekreterare.

När han läste om Jesu födelse i Matteus 1, fann han att det stämde med Jesaja 7:14: ”Se jungfrun skall bli havande och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel.” Dessa ord hade Stan sett på julkort men alltid trott att de var hämtade ur Nya testamentet. Han läste Jesu ord till den kananeiska kvinnan, att han kommit för att hjälpa de förlorade fåren av Israels hus. Han förstod hur lite han kände till om den man som sa att han vill hjälpa det judiska folket. Han upptäckte att även Jesus trodde på en enda Gud. Under studierna märkte han inga spår av antisemitism i Bibeln. Det hade han väntat sig att finna. Han fick även veta, att det fanns många judar som trodde på Jesus som Messias. Han köpte en judisk Bibel och fann att översättningen var identisk med de kristnas Bibel.

I hemmet hade familjen en hushållerska som var kristen. Ändå var hon högt värderad av familjen. När föräldrarna tog upp dotterns avfall svarade hon att dottern inte bara ville tro på Guds existens utan också lära känna honom personligt.

När Stan läst de fyra evangelierna ställde han några frågor till sig själv. Tror jag på Guds existens? Tror jag att den judiska Bibeln, Gamla Testamentet, är Guds inspirerade Ord? Profeterar Bibeln om den kommande Messias? Om Jesus är Messias, vad betyder det för mitt vidkommande? Han funderade över att han som 50-åring visste så lite om Bibeln. Vem tog ifrån oss Bibeln? Han fick mer och mer tillit till Bibeln som Guds Ord. Han började tro på den Gud som fört Israel ut ur Egypten till det utlovade landet och som gett Israel tillbaka sitt land efter andra världskriget.

Utifrån profetian i Daniels bok 9:24-26 upptäckte Stan att Messias måste ha kommit före år 70 då Jerusalem förstördes av romarna. Vid samtal med judar förstod han att många inte berörde tanken på en kommande Messias. Man talade inte om detta. Orden i Lukas 7:20 blev brännande för honom: ”Är du den som skulle komma eller ska vi vänta någon annan.” Vid ett samtal fick han höra: ”Du som aldrig läst varken Gamla eller Nya testamentet, hur kan du vara så övertygad om att Jesus inte är Messias?”

Stan var under större delen av studierna övertygad om att dottern Judy hade hamnat fel i sin tro, men hade ännu inte tillräckligt övertygande argument att komma med. Han läste om förbundet som Gud ingått med Israel men inte med hedningar. Men han läste även om det nya förbundet som Gud skulle ingå även med hedningar. Och när han läste Jesaja 53 såg han det som en beskrivning av vad som hände med Jesus på korset och som han läst om i Nya testamentet.

Han försökte slå bort tanken på Jesus som Messias, men tankarna kom tillbaka. Judeförföljelserna kom fram hos honom som ett hinder för att bli en kristen. Han undrade över hur dottern kunde identifiera sig med dem, som han såg som mördare av sitt folk.

Stans hustru Ethel, som hade en djup förankring i judendomen, hade även läst Bibeln parallellt med Stan. Hon sa en gång till honom: ”Varför kan inte Judy tro på Jesus, och ändå fortsätta att vara jude?“ Då började han inse att Jesu apostlar och de första kristna var judar, men de trodde ändå på Jesus som Messias. Som kristna fortsatte de att leva efter judiska traditioner. Många av dem trodde att evangeliet bara var till för judar. Men Petrus fick i en syn lära sig att även gå till hedningarna. Han hade i Kornelius hus fått erfara att även hedningar tog emot evangeliet. Vid apostlamötet i Jerusalem fastslogs, att hedningar som kommit till tro inte behövde leva efter judiska seder, t.ex. omskärelsen. Han började fråga sig själv vad som hade fått judar att läsa Nya testamentet. Han gjorde upptäckten att kristna i allmänhet inte hyste någon antisemitism. Han märkte också en förändring av hans inre människa. Vid en konferens i sitt arbete märkte han att han inte trivdes med de övrigas dryckesvanor och deras sätt att skämta. Han hade fått ett annat sinne.

Under sin väg till tro undrade Stan över att messianska judar och kristna hedningar kunde samlas till samma gudstjänster. Han deltog i ett landsmöte med messianska judar där han träffade en person som frågade om han trodde på Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Men han kunde ännu inte förena denna tro med tron på Jesus som Messias. Vid en måltid blev han ombedd att leda bönen före maten. Och han blev själv överraskad när han slutade bönen ”i Jesu namn.” Detta blev avgörande för honom och många gladdes över att han kommit till tro på Jesus. Han fick en stor frid och glädje i tron på Jesus som Messias. Men han våndades över hur hustrun skulle reagera. Skulle detta splittra familjen i två delar? När han ringde upp henne svarade hon: ”Vi har väntat på dig.”

Hustrun berättade sedan för Stan hur hon först gjort stenhårt motstånd när hon läste Bibeln. Hon skulle skaffa sig ett effektivt vapen som skulle riva ner dottern Judys tro. Men en dag vid sin Bibel kom hon plötsligt till visshet om att Jesus var Messias. Även dottern Ann hade kommit till tro på Jesus genom studiekamrater som hon umgåtts med. Det blev till glädje för Judy att hela familjen förenats i samma tro.

Familjen fick alltså nya vanor men fick även möta oförstående, fiendskap och utstötning från tidigare vänner. De tog detta som ett lidande för Jesu skull. Men de kom med i nya sammanhang. Stan och Ethel blev anlitade för att berätta om sin väg till tro på Jesus. Även som kristen kunde Stan säga: Jag är jude, född som jude och ska dö som jude, precis som Jesus och hans apostlar. Det viktiga är inte judiskheten hos dem som tror. Det viktiga är Jesus. ”Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som är nära. Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.” (Efesierbrevet 2:17-18). Enligt Skriften ska Messias komma ur Davids släkt. Om någon i framtiden skulle säga att han är Messias, kan han aldrig hävda att han kommit ur Davids släkt. Eftersom slättavlorna förvarades i templet och blev förstörda år 70 e Kr. kan ingen bevisa att han tillhör Davids släkt.

Stan och Ethel har sedan ägnat sitt liv åt de messianska församlingarna i USA. Boken avslutas med exempel ur de 456 profetior i Gamla Testamentet som talar om Jesus som Messias.

Ingemar Svenungsson