Av Christian Iversen Vestergård, volontärkoordinator i Israelsmissionens unga

Från Evangeliet og den jødiske verden, nr. 6, 2016 Översättning: Ing-Marie Aronsson

Vi lever i en tid med konstanta krav på utveckling och tillväxt. I en sådan verklighet kan det vara svårt att efterleva Guds bud om att hålla vilodagen helig. Men det finns också i dag röster som talar om mer vila. Mer rytm. Mera bara vara. Naturligtvis, frestas man att säga, för Gud har skapat oss till att ingå i en rytm mellan arbete och vila.

Tänk dig att aldrig få vara ledig

Alltid uppbunden på ett mödosamt och slitsamt arbete, alltid bära tunga bördor, alltid svettas dagen lång för att återigen svettas den nästa. Alltid någon som kräver mera. Det var den rytmen som israeliterna var underkastade som slavar i Egypten. Långt hårdare än en 37-timmars arbetsvecka. Ingen semester eller veckovila. Plötsligt träder den store, allsmäktige och kärleksfulle Gud in, agerar och räddar israeliterna ut ifrån det konstanta slitet och de hårda piskrappen och kallar dem till frihet.

Gud sänder inte israeliterna in i en ny slavtillvaro, utan sänder dem tillbaka till den veckorytm, som var från begynnelsen, där tid var avsatt till att vila och festa. Han sänder dem tillbaka till sabbatens rytm med arbete och vila.

Tänk att Gud är sådan, att han ombesörjer att vi får en dag där vi blir fria till att vara fria.

Vi får lov till att endast vara

Sabbatsdagen är av särskild vikt för Gud: ”Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.” (1 Mos. 2:3)

Därför att Gud vilar, välsignar och helgar han vilodagen. Vilodagen är välsignad och helig och sabbatens rikedom är ännu dold för kristna i dag. Denna rikedom består särskilt i att man får lov till att bara vara. Människor är hela tiden underkastade något de skall göra, och man blir också i många sammanhang bedömd efter det man gör.

”På sabbaten bör vi prata om Gud”

Ole Chr. Kvarme, tidigare biskop i Oslo, berättar om en episod, där han var bjuden till sabbatsmåltid hos en judisk familj i Tel Aviv. Kvarme kommer dit med föresatsen att lära känna familjemedlemmarna bättre, så han småpratar, som man brukar göra i sådana situationer. Han frågar fadern i familjen vad han arbetar med. Fadern svarar: ”Unge man, på sabbaten bör vi tala om Gud.” Den judiske fadern säger här något viktigt om sabbaten. Dagen handlar inte om oss själva, eller vad vi sysselsätter oss med, utan dagen handlar om Gud. Det är här som välsignelsen ligger fördold för den moderna människan, för på sabbaten är det inte det som man gör som är viktigt. Det viktiga är att människan är skapad av Gud och att han önskar ha gemenskap med henne. På sabbaten kan vi därför vara fria till att vara en ”humanbeing” istället för en ”humandoing”. Det finns inga krav eller förväntningar som ska infrias.

Sabbaten syfte är att ge tid till att vara – att vara tillsammans med Gud. Här är den bästa och säkraste vilan, där man inte är bedömd efter vad man gör, utan efter vad Gud säger att man är – nämligen Hans barn.

Sabbaten är konkret välsignelse

Det ligger också en stor rikedom gömd i gemenskapen kring sabbaten. För judar är dagen i praktiken en möjlighet att samla familjen och fira Guds välsignelse, genom att äta god mat och dricka gott vin som ett konkret uttryck för den välsignelsen. Många judar bjuder med främmande hem för att fira sabbaten tillsammans med dem. Det är en gammal judisk tradition, som säger att man inte må sända någon iväg från sin dörr på sabbaten. Denna tradition berättar något väsentligt om sabbaten – sabbaten är en fest, och alla människor ska ha möjlighet att fira Gud och uppleva hans välsignelse. Sabbaten är en kallelse att sända välsignelsen vidare ut i den stora gemenskapen.

Sabbaten är konkret handling i tro

Sabbaten är på många sätt en konkret handling i tro. Den blir ett tydligt yttre tecken med praktiska konsekvenser. Det är lätt att inte använda sin ledighet till att vara ledig, eller att bara tänka på att vilan är en god idé. Vilodagen kommer att finnas därute som en möjlighet, som är bra, men den blir inte till någon verklig festdag.

Julafton utan klapphysteri

Det är en utmaning att nå fram till en sabbatstradition, och man bör starta i det lilla. Finna några små ritualer eller konkreta förberedelser, som visar för en själv att man går in i en särskild tid, en helig tid. Man kan gå till kyrkan, tända ljus, bjuda in till middag, skala potatis i förväg, läsa i bibeln, eller kanske dansa runt julgranen … Sabbatsstämningen kan på många sätt påminna om julafton, en smula förberedelse för samvaro, glädje och god mat, för att fira Guds storhet. Tanken på en julafton en gång i veckan, utan gåvohetsen, kunde kanske vara till hjälp att träda in i vilan.

Gud säger att denna dag är viktig, och att människan behöver vilan. Även om det är en utmaning och främmande för den moderna människan så får man sätta tillit till att Gud vet bäst och låta sin praktik börja med att man litar på Gud.

Guds sabbatsgåva

Det kan tyckas vara en klyfta mellan Guds sabbatsgåva till människan och vårt förhållningssätt 2016, där arbetet tar stor plats och det verkar svårt att dra ur kontakten och vara ledig. Alltid bunden av människors krav, alltid tyngas av tankar, alltid besvara brådskande mail för att ånyo besvara nästa, alltid någon som förväntar sig mer. Det är verkligheten för många i dagens Danmark (och Sverige. övers.anm.). Det är inte en rytm given av Gud, som talar om när människan ska vila, alltid i farten, på väg till nästa göromål.

Jesus är herre över sabbaten

I en sådan verklighet kan en hel vilodag nästan komma att verka som en börda (särskilt om man tänker sig den som julafton en gång i veckan). Man kan drabbas av dåligt samvete över att man inte tar ledigt som man borde. Eller det tynger en att man inte håller sabbaten helig.

Eller man stressar för att man inte kan slappna av i vilan. Det kan också vara så att sabbaten görs till en fasta, där man inte får göra något, man kämpar med att hålla sig borta från sina mail, eller man läser bara i sin bibel utan att ha lust till det.

Men varken fasta eller tyngande bördor har varit Guds plan med sabbaten, för på det sättet firar man endast vilodagen för vilodagens skull.

Jesus säger att: ”Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten.” (Mark. 2:27) Människan har blivit given denna lediga dag som en gåva. En viktig gåva, ett privilegium. Sabbaten måste alltid ses i ljuset av Jesu ord, och upplevas tillsammans med honom som är Herre över sabbaten, han som befriar människorna – fria till att vara fria.