Är det möjligt att förmedla den kristna tron även till människor och länder som under lång tid genomgått en sekulariseringsprocess? Ja, det är möjligt. mission121 (one to one) är en vision och en strategi om hur vi som kristna kan nå andra människor med evangeliet. När Gud får forma oss genom att vi tar emot biblisk förkunnelse, kan vi bära med oss evangeliet ut till alla dem vi möter, så att dessa kan få lära känna den kristna tron på ett personligt och nära sätt. Det hjälper oss att möta dem som kommer till våra församlingar, men framförallt att nå ut till alla dem som inte kommer till våra kyrkor.

Det som gör mission121 unikt är att det är en vision och en strategi som fokuserar helt på vad Gud vill göra med oss, inte på vad vi skall göra för Gud. Det är Gud själv som både kallar, utrustar och sänder oss. Han ger oss allt vad vi behöver för att kunna utföra vår uppgift – vår mission.

Vi behöver olika strategier för att nå olika kulturer i olika tider. I Afrika och Asien fungerar det med stora kampanjer. I Europa behöver vi en strategi som bygger på relationer och mötet människor emellan – mission121. Men även om det här är fokus på Europa är denna strategi som är grundad i Bibeln och i Jesus egen verksamhet ett viktigt redskap över hela världen.

Var med och sprid denna vision och strategi till din församling och till de sammanhang där du rör dig. Församlingar, kyrkor och rörelser som börjar leva efter denna vision och strategi öppnar upp för tillväxt och för en förnyelse och vitalisering som kommer inifrån. Visionen om mission121 måste vidare både till enskilda och församlingar. Nu har du fått stafettpinnen. Ta den och bär den vidare. Låt mission121 spridas från person till person, församling till församling, från stad till stad och från land till land, så att till slut alla Europas kristna har fått tag i denna vision och verkar i den. Europa väntar på oss.

Ljungskile, februari 2010

Carl-Henrik Karlsson
Ordförande i Källan

Del 1/10

Europa behöver Jesus

Människor i Europa har det materiellt sett relativt bra. Det finns skillnader, men i stora delar av Europa har människor ett tryggt socialt skyddsnät. Detta är verkligen något som vi får tacka Gud för.

Europas länder har alla sin prägel och inom Europa finns det många olika folk och kulturer. Men vi har ändå mycket gemensamt. Historien som gjort att Europa är vad det är idag och människor som både förr och nu mötts över olika gränser gör att vi idag kan tala om det Europa vi ser omkring oss. Det var till Europa som aposteln Paulus reste för att berätta om den uppståndne Kristus och för att grunda församlingar där de troende kunde samlas till gemenskap och gudstjänst. Även om Asien och Afrika mycket tidigt fick höra budskapet om den uppståndne, blev Europa under lång tid något av ett centrum för kristendomen.

Många folk har ännu inte hört om Jesus, men vi kan ändå på ett sätt säga att den kristna tron idag har nåt ut över hela världen. Men det är inte i Europa som den kristna Kyrkan växer, utan det är framför allt i Afrika och Asien. Den kristna Kyrkan i världen växer, men i Europa är den på tillbakagång och i många fall säljer kyrkor ut sin själ för att vinna omgivningens gunst.

Människorna i Europa har ofta mat, kläder och ett materiellt sett gott hem. Men det materiella kan inte fylla alla våra behov. Det vi kan köpa för pengar kan vi inte fylla hjärtat med och vår inre nöd kan vi inte betala för att bli av med.

Människor söker både här och där efter något mer, efter det som kan mätta den inre hungern och den stilla den inre törsten. En del kristna tror att det bara är Gud som kan tillfredsställa våra hjärtans längtan, men sanningen är att det är många religioner eller andliga strömningar som faktiskt lyckas hjälpa människor till ett gott liv. Men det räcker inte att det känns gott och att hjärtat har fått ro. Det är inte nog.

Vi människor är skapade av Gud för att leva i evighet. Döden är inte slutet, utan porten till det nya, det stora, det som ingen människa kan beskriva. Men det är bara genom Jesus vi kan få vara tillsammans med honom för alltid och verkligen leva ett gott liv i all evighet.

Om vi i detta livet inte tar emot Jesu kärlek och förlåtelse – då väntar oss mörker och kyla på andra sidan graven. Jesu primära syfte när han kom till jorden var inte att vi människor skulle känna frid, utan att vi människor skulle få evigt liv. Det är därför som vi inte kan slå oss till ro med att många av Europas länder kallas kristna och under lång tid blivit präglade av kristendomen. Kristendomen är inget vi kan köpa för att garantera oss evigt liv. Det eviga livet kan vi bara få som gåva genom att ta emot honom som säger att han är Livet – Jesus själv.

Många av oss har länge varit fokuserade på att nå människor långt borta, i länder som har det både andligt och materiellt svårt. Det är rätt och riktigt och vi behöver fortsätta att satsa på dessa länder och folk. Men vi får inte ignorera de människor som vi har runt omkring oss. Även om Europa i det stora hela har en materiell välfärd och många av länder kallas kristna, så är den andliga nöden enorm. I Afrika och Asien får vi idag köra med andliga skördetröskor för att bärga in en stor andlig skörd. Men i Europa måste vi arbeta aktivt och strategiskt med att så ut den goda säden, för att fälten när tiden är inne skall mogna till rik skörd. Europa är en världsdel som ligger nära Guds hjärta – då borde den också ligga nära våra hjärtan.

Del 2/10

Jesus älskar Europa

Hur vet vi att någon verkligen älskar oss? Hur vet den gifta kvinnan att hennes man älskar henne över allting? Hur kan vi förstå att våra vänner verkligen har kärlek till oss och inte utnyttjar vår vänskap så länge den ger något? Frågan kanske handlar om det över huvud taget går att mäta kärlek.

När jag säger till min hustru att jag älskar henne, hoppas jag att hon verkligen litar på mig. Visst är det så att orden inte alltid är lika mycket fyllda av kärlek, men jag menar ändå vad jag säger, även om kärleken ibland är starkare, ibland svagare.

Men det kan också vara så att jag säger att jag älskar min fru, men så märker hon att orden om kärlek ekar tomt. Om jag märker att min fru är på städhumör och just då lägger in ett ”jag älskar dig”, varefter jag plötsligt måste åka iväg ett ärende, ekar orden om kärlek tomhet. Att älska någon handlar bland annat om att ge sig själv till någon, inte att smita undan.

Bibeln berättar om en Gud som älskar oss människor. Det kan vi förstå genom direkta citat, men kanske mer genom Bibelns berättelser om människor som Gud har tagit hand om på olika sätt. En del av oss har hört om Guds kärlek så mycket, så vi tar inte riktigt in att det är sant. Vi tycker att vi vet om det där och därför kanske vi kopplar av i stället för att lyssna extra intensivt. För att Gud älskar oss är så totalt genomgripande. Om vi verkligen tar till oss det kommer det också att få avgörande konsekvenser i våra liv. Jag vet att jag använder stora ord nu, men det är sant. Att Bibelns Gud älskar oss handlar inte om gullighet, snällhet eller en ‘go’ känsla. Det är så mycket mer, så mycket starkare och så mycket djupare. Men för att orden om Guds kärlek inte skall klinga falskt, behöver vi se det tydligaste beviset på att detta är sant.

Herren, som har skapat oss till de underbara människor vi är, har också sett på hur vi på olika sätt har gått vilse, gått bort från den goda vägen som Gud hade tänkt. Men för att rädda oss människor sände Gud sin ende Son för att visa oss vägen hem. Men han inte bara pekade på den rätta vägen, han erbjöd oss också sin hand för att han skulle leda oss vid handen hem till sig. Gud sände sin egen Son till vår jord. Han offrade sitt enda barn för att vi skulle få leva. Gud offrade en del av sig själv för att vinna oss. Det är inte ord om kärlek, det är kärlek.

I offret ser vi den djupa överlåtelsen, den utgivande kärleken, som säger både något om den som ger och den som får ta emot. Korset talar om vår synd, vårt fall och vår totala brist på egna möjligheter att rädda oss. Men korset talar framför allt om Guden som gör allt för att rädda sina älskare – medan vi ännu var syndare.

Den kärleken går inte av för hackor.

Är det sant? Är det sant att Gud älskar oss med en sådan passion? Om det är det, så måste det vara så att han också älskar mina grannar och andra i min omgivning, till och med dem som jag själv inte tycke Rom.

På ett sätt står korset inte kvar. Men på ett bildligt sätt står det kvar i alla tider och vittnar om den Gud som gjorde allt för att hans mänsklighet skulle återförenas med honom. Så länge korset envist står där så predikar det mer än alla ord, ja bortom förnuftet och innanför känslan.

Jag är älskad som jag är och mina vänner som ännu inte känner Jesus, de är också älskade av honom. När jag tar till mig att jag är älskad, kan jag vara trygg och med glädje se att de andra också är älskade. Det gör att jag ser på andra människor på ett nytt sätt – det är speciellt att möta en person som Gud älskar.

När Guds kärlek på detta sätt får bryta igenom våra betongklädda hjärtan kan vi få en kärlek till vårt land och till vårt folk. En kärlek som föder nöd. En nöd som föder handling. En handling i kärlek.

Vårt folk är älskat av Gud och det största han vill ge oss är sig själv. Gud vill att alla människor skall bli räddade och få del av det eviga livet. Det gäller inte bara människor långt borta på andra sidan jordklotet, det handlar om människor här i vårt land och i vår världsdel Europa.

Vår Fader i himmelen känner för Europas folk, men gör vi det? Kanske beror vår kyla på att vi inte har förstått hur mycket vår Fader älskar Europa, kanske beror det på att vi själva inte har tagit det till oss, hur högt aktade vi är i hans ögon.

Del 3/10

Det är möjligt att nå Europa

Är det verkligen möjligt att nå ut med evangeliet till Europas folk i vår tid? Ja det är möjligt och jag vill visa varför jag med frimodighet kan säga att det är möjligt att nå Europa med Guds kärlek, omsorg och kraft.

Jesus har sagt att vi som hans efterföljare skall göra samma gärningar som han, ja än större. Vad skulle det kunna vara? Jesus gjorde till och med människor som var döda levande igen. Vad skulle kunna vara större än det? Jag vet inte, men jag kan tänka mig att det bland annat handlar om att vi som nu, i Jesus efterföljd, ger vidare av evangeliet skall få vara med om att nå ut till ännu fler människor än Jesus gjorde. Inte för att vi är bättre än Jesus, nej bort det, men för att Jesus har bett sin Fader att han skulle sända sin helige Ande till oss, vilken vi har tagit emot genom dopet och tron och alltjämnt tar emot genom vår längtan och vår bön.

Vad var det som Jesus gav sina lärjungar i uppdrag innan han lämnade denna jord? Jo, att gå ut i hela världen och göra alla folk till hans lärjungar. Lämnade han dem? Nej, han lovade att alltid vara med dem. Men hur skulle de klara uppdraget? De skulle vänta på den helige Ande. Ser du nu hur vi som lärjungar kan få göra större gärningar än Jesus? Inte i oss själva, utan i den helige Ande. Skulle vi då inte kunna nå Europa med evangeliet? Jo, det är möjligt. Det är möjligt, för Gud vill det.

Jesus har gett oss uppdraget att gå ut och göra alla folk till lärjungar. Skulle han ha gett oss det uppdraget om det inte var möjligt? Han sade inte att det skulle bli en enkel match och vi har aldrig blivit lovade att slippa lida. Men om han gett oss uppdraget då är det också möjligt att fullfölja det. För oss människor är det möjligt! Inte i oss själva, men i den helige Ande, vår hjälpare.

Hur kan vi tvivla på att Gud vill göra allt för att människor i Europa skall få höra och ta emot evangeliet till frälsning och evigt liv? Hur kan vi tvivla på det när vi samtidigt tror att Jesus dog på korset för deras och för vår skull. Inte tillverkar Gud en livbåt och sedan inte sjösätter den. Inte pekar han på frälsningen utan att själv sträcka fram handen. Inte står han på stranden och ropar till henne som håller på att drunkna, att bara hon kommer i land blir hon räddad. Är det frälsning? Är det en sådan Gud vi tror på? Nej, han som sände Jesus för att bo bland oss människor, han har också idag sina räddningsaktioner för att rädda oss ur stormens hav. Han som har tillverkat livbojen simmar själv ut med den. Han som har knutit repstegen upp till räddningshelikoptern klättar själv ner på den för att nå dig med sin hand. Det är kristen tro. Det är en sådan Gud som Bibeln talar om, vad än andra säger. Den Gud som Bibeln talar om är inte färdig med folken norr om Medelhavet. Nu är det tid för Europa att få besök. Det är tid för att städa och göra rent, för Herren kommer. Gud har inte glömt sina barns böner. Gud har inte glömt sitt Europa. Det finns de som utlovar väckelser både hit och dit. Det gör inte jag. Jag kan inte utlova något som inte Gud har utlovat. Men det jag gör är att lägga fram för dig det som ligger på Guds hjärta och vad vi av Bibeln kan se är Guds vilja. Därför är detta något som du kan sätta tro till, satsa ditt liv för och forma ditt liv efter.

Människor kommer inte att ta emot oss överallt där vi går fram. Vi kommer att möta mycket motstånd, likgiltighet och ibland till och med hat. Vi vet hur det gick med Jesus och vi kan inte räkna med att det skall gå lindrigare undan för mästarens lärjungar än för mästaren själv. Detta är ett hårt tal för många kristna. Men Jesus lockade inte sina lärjungar med smicker, han kallade dem till efterföljelse.

Är det möjligt att nå Europa med evangeliet? Ja, det är det, om vi vandrar med den helige Ande, oberoende av vad det kostar. Låt oss inte fastna i omständigheterna, i negativa trender eller utsiktslösa framtidsvyer. Tro på Gud. Lita på honom. Låt hans vision bli din vision och låt den helige Ande stödja, trösta och bära dig. Vår himmelske fader, som i sin kärlek till oss människor utgav sin egen son, längtar efter att få ge sin kärlek till Europas folk Men han behöver villiga redskap. Jag vill vara med i denna rörelse från Fadern och jag hoppas att även du vill vara det.

Del 4/10

Vinna en och en

Lewi Pethrus, som levde mellan 1884-1974, var en svensk förkunnare och förgrundsgestalt inom den svenska pingströrelsen. Pethrus fick bli till stor välsignelse för många människor och han var ett mångsidigt redskap i Herrens hand. I sin sista predikan, som han höll under Nyhemskonferensen i sitt sista levnadsår, talade han om att vinna en och en. Han använde bilden av ett fruktträd, där varje frukt är en människa. Han menade att det går att skaka ner frukten från ett fruktträd, men då faller de till marken och kan skadas. Det bästa är att plocka den mogna frukten en och en. Pethrus, som var ledare för en stor församling i Stockholm som han lärt känna väl under många år, sade att de som var med där var handplockade, som när man plockar mogna frukter från fruktträdet.

Om Gud får använda dig och mig som redskap för att människor skall komma till tro och leva i lärjungaskap, kan deras kristna liv bli personligt anpassat för var och en. Vi behöver inte stöpas i samma form, vi kan var och en få de kläder som passar oss. Vi behöver inte se likadana ut, det viktiga är att vi har kläder gjorda av ett material som håller – det materialet är tron på Jesus som i allt håller sig till Guds Ord i Bibeln.

Men det är också så att när någon börjar leva det kristna livet – som ett resultat av möten med enskilda kristna – så kan dessa på ett väldigt naturligt sätt få bli till konkret stöd och hjälp för den som har börjat vandra på trons väg. Att komma till tro är inte alltid det svåraste, ofta är det att bevaras i tron. Men har man någon eller några kristna vänner som man kan gå till när det kärvar, är mycket vunnet. De kristna vännerna kan också be för den som inte varit kristen så länge. Det kan göra skillnaden mellan en frukt som håller sig fräsch och en som börjar bli dålig. Det viktiga är inte hur snabbt ett hus byggs, utan hur väl det håller. Statistiken över de som tagit emot tron räknas inte på jorden utan i himmelen.

Många av oss vill inget hellre än att människor i stora skaror öppnar sig för Gud och tar emot hans kärlek och förlåtelse. Men hur skall det ske? Det räcker inte att avlöna präster eller andra som skall göra jobbet för oss. Vi kan aldrig anställa så mycket människor att vi själva befrias från ansvar. Var och en av oss behövs i uppdraget att nå Europa med evangeliet. Vi kan ha olika uppgifter, men alla är vi kallade att vara – vara Jesus lärjungar som människor kan få möta. Genom oss kan de lära känna Jesus. Inte för att vi lyckas leva som Gud vill, utan för att vi vet vem vi skall gå till när vi misslyckas.

Att möta och fånga upp en och en – det var så Jesus arbetade. Det är sant att han hade stora utomhusmöten och predikade för skaror med tusentals personer. Men det var i mötet med den enskilda människan som han handplockade den mogna frukten. Ett exempel är Sackeus, ett annat är kvinnan vid Sykars brunn. Men exemplen är många.

Det är inte fel av oss att ordna stora möten och samla många människor, ofta kan det vara till stor välsignelse. En som har gjort det är den amerikanske förkunnaren Billy Graham, respekterad av presidenter och kyrkoledare. Men det är viktigt att lägga märke till att Graham alltid talar till en och en, även om det sitter tiotusentals människor och lyssnar. Varje människa är så dyrbar att vi behöver tala till var och en personligen.

Men om vi skall nå Europa med evangeliet, räcker det inte med stora möten eller väldiga kampanjer. Det som kommer att visa sig vara avgörande är hur vi möter dem vi möter. Vi måste använda Jesus metod och möta varje person med kärlek och respekt. I det mötet kan den helige Ande verka genom oss och visa människor på källan till vår kärlek.

Del 5/10

Låt Kristus lysa i ditt liv

Gud har många sätt som han kan använda för att föra människor till sig. Varje människa är unik och vår Gud arbetar inte med universallösningar för alla människor. Han kallar och drar i oss på olika sätt. Ofta använder han oss kristna som redskap för att föra människor till sig. Vi behöver inte veta när Gud använder oss, men om vi är medvetna om att vi är hans redskap kan vi mer aktivt låta oss formas till fogliga verktyg i hans hand.

Om du som läser detta är kristen, tänk på hur det var när du själv kom till tro. Många av er kommer att svara att det var genom den eller den personen som ni började lära känna Jesus. Om det är så att andra har haft en sådan stor betydelse för många av oss, kan det då inte vara så att vi får betyda mycket för andra? Vi har ofta svårt att tro att vi skulle ha någon större betydelse för andra människor, men det har vi. Denna sanning är både uppmuntrande och uppfodrande. Om vi säger att vi är kristna, men inte följer Kristus i allt och inte är så noga med att leva på det sätt som Bibeln lär oss, då riskerar vi att förmedla en grumlig syn på kristen tro till dem vi möter, eller i värsta fall en förfalskning. Det är som att bjuda på överkokt osaltad spagetti. Det varken smakar som det skall eller har rätt konsistens. Om du bara får smaka på en sådan spagetti är det inte konstigt om du i fortsättningen väljer bort det på menyn. Men om vi lever med Kristus, följer honom i allt vad vi gör och inte gör, så kommer det att märkas. Andra kommer att se att vi har något, att vi bär någon. Inget som man kan peka eller ta på. Inte något som lyfter fram oss själva och får andra att känna sig underlägsna. Tvärtom, istället formar den helige Ande oss så att vi lyfter fram andra och de kan få en längtan efter det vi har fått. Det är lätt att missuppfatta det här och tro att vi som vill leva som kristna skall vara perfekta på alla sätt och vis. Men skulle poängen vara att vi skulle visa upp ett perfekt liv som en flashig reklamskylt så skulle det leda till att många människor bara kände sig mer misslyckade och de skulle säga att det kristna livet inte är något för dem. Resultatet skulle också bli, bildligt talat, att vi dolde vår mörka natur med fett smink. Men pormaskarna skulle ändå vara kvar och dessutom skulle problemet bli värre med det sminklager vi lägger på. Vi som är kristna är inte bättre än andra, men vi vill följa Kristus och det får konsekvenser i allt. Skillnaden ligger alltså inte i oss, utan i vem vi tillhör. De konsekvenser det för med sig visar sedan på vem vi tillhör.

Vi blir som stjärnkikare. De kan vara kantiga, tråkiga, snygga eller omoderna. Det viktigaste är att de fyller sin funktion, att hjälpa människor att upptäcka och lära känna stjärnan som lyser på dem.

Vi är inte solen som värmer och ger ljus, men vi kan i vår torra gråhet få vara som månen som reflekterar ljuset. Vi glänser inte med det vi har i oss själva, men vi låter Jesus lysa igenom oss. Men Jesus går faktiskt längre än så, han säger att vi som vill följa honom är världens ljus. Det är inget som vi skall formas till, utbildas för eller tränas i. Ni är världens ljus, säger Jesus. Era ljus skall brinna i Europa, för mitt älskade Europa. Vem skulle göra det om inte ni? Vem skulle gå med kärleksbudskapet till Europas folk om inte ni?

Genom Bibeln kan vi lära känna Kristus. Jag säger er att vi kristna är världens Bibel. Det är genom oss som människor runt omkring oss kan lära känna Kristus. Du kanske känner att du inte blir någon bra Bibel, att du inte är så fin att läsa. Men har du inte själv läst Bibeln? Har du inte märkt hur oerhört jordnära den är och vilka tafatta människor som där beskrivs. Bibeln är inte full av andliga bodybuilders, utan av människor som i sin svaghet haft ett oändligt behov av Guds hjälp. Det är de personerna som Herren har kunnat använda. Om du säger att Gud inte kan använda dig så är det antingen för att du inte vill eller för att du fortfarande litar på dig själv och din förträfflighet. Inget kan hindra Guds verk så mycket som just det.

Gud kallar dig att visa människor vem han är. Det gör du inte genom att bli någon du inte är, utan genom att leva i total ärlighet. Det är inte dig själv du skall visa upp, utan Jesus. Det gör du genom att vara genomskinlig och låta andra se ditt stora behov av Jesus. Det enda som Gud nu kallar oss till är att leva som kristna – helt och fullt. Det vardagsgrå kommer då att lysa mer än det som först såg ut att skimra. Lita på att Gud arbetar i dig och att han lyser genom dig.

Du får vara som en glödlampa och Jesus får vara ljuset som lyser upp glödlampan. För hur skulle människor kunna hantera en glödtråd utan en glödlampa? Nej, de behöver glaskupan och allt runtomkring glödtråden för att glödlampan skall kunna bli till välsignelse och sprida ljus. Jesus behöver dig och han använder dig om du är ihopkopplad med honom. Det som åligger dig är att vara så skruvad, att du är helt iskruvad i honom. Då är det hans ansvar att du lyser och du kommer att lysa.

Del 6/10

Visa på Jesus

När vi i samtal och diskussioner kommer in på frågor som rör den kristna tron, får vi svara på de frågor vi får men framförallt får vi visa på det stora Svaret – på Jesus. Frågan kanske inte verkar handla om det vid första anblicken, men visa på hur den aktuella frågan hänger ihop med hur vi ser på Bibeln, att det är Guds heliga bok där han visar vem han är och vad han vill. Framförallt fokuserar den på att det finns förlåtelse för allt det vi gör fel, det finns försoning med Gud och det är bara genom Jesus vi kan få det, genom vad han gjorde för oss genom sin död och uppståndelse. Att du på detta sätt leder samtalet in på det centrala i den kristna tron är inte en flykt från den konkreta frågan, den får du också svara på så gott du kan. Men det handlar om att sätta in den enskilda frågan i sitt sammanhang, vilket är att visa respekt för frågan man diskuterar, men också för den person som frågar. Att inte behandla en fråga i sin kontext gör att risken ökar för missuppfattningar och feltolkningar. Men att på detta sätt leda in samtalet mot det centrala handlar också om att på ett ärligt och enkelt sätt leda människor till Jesus. Ett samtal är som vågor som böljar mellan de som samtalar och att då tvinga samtalet till att handla om något annat blir bara krystat. Kärlek och ivern till att få den andre till att bli kristen får aldrig ske på bekostnad av respekten för den andre. Tvärtom, det är i det respektfulla samtalet som man försiktigt kan leda samtalet in på de stora frågorna. Det är ungefär som när man på en sandstrand skall leda om en liten vattenbäck. Öser man bara på en massa sand och tror att det skall stoppa bäckens framfart märker man snart att man snabbt får hitta på en bättre metod. Bättre är att gräva en alternativ väg, där vattnet kan flyta fram och hitta nya spännande vägar. Då upplever vattnet det inte som ett motstånd som skall tvingas ner, utan som en upptäcktsfärd till nya oväntade områden. Så kan det också vara i ett samtal – låt det varsamt föras framåt av egen kraft, men hjälp gärna vattnet genom att gräva kanaler för att leda det fram till områden där Jesus presenteras, han som inte alltid ger svar på våra frågor, men som svarar mot vår innersta längtan och vårt största behov. Inte som en återvändsgränd, utan som en kanal till det stora havet där samtalet fortsätter både med varandra, med oss själva och med Jesus.

När vi i samtalet har börjat tala om Jesus så är det värdefullt om vi kan få säga något om vår egen vandring med honom. Inte för att på något sätt lyfta fram oss själva, utan för att visa att Jesus är relevant för oss. Det kan skapa nyfikenhet, förundran och intresse för att själv börja närma sig honom som söker oss. När du är i denna del av samtalet, så vet att Jesus är där. Ni är inte ensamma. Lita också på att den helige Ande verkar i samtalet. Om du får nåden att föra ett samtal till denna punkt, så är det klokaste du kan göra att överlämna allt till den helige Ande. Du kan aldrig föra en människa till tro, det är bara den helige Ande som på djupet verkar i människors hjärtan så att de av hela sin varelse bekänner Jesus som sin Herre. Låt därför den helige Ande ta kontrollen över samtalet. Vinden blåser vart den vill, du märker hur den får träd att röra sig, men du ser den inte. Så är det också med Anden. Vi kan se att något händer med människor och det är ljuvligt att få vara nära när det händer. Det är inte du och jag som för en människa till Kristus. Men vi kan få vara redskap i Guds händer och det är verkligen ett privilegium.

För att böja ett plaströr kan man använda värme. På samma sätt behöver vi en kärleksfull värme om vi skall kunna böja till ett samtal så att det leder in på den stora ledningen. Men det är också så att vi som redskap är som plaströr. För att vi skall kunna fungera som redskap i Guds tjänst så behöver den helige Ande värma oss med sin kärlek. Vi kan då bli formade för att hjälpa de människor som vi möter. Att bara vara hos Gud, umgås med den Helige och vila i hans kärlek är därför inte framförallt semester, utan som att komma till bensinstationen och bli fulltankade.

För att ett frö skall börja gro och växa till en blomma behöver det både sättas i jorden, få vatten och ljus. Så är det också med trons frö. Någon planterar, en annan vattnar och en tredje kan få hjälpa den nya plantan till att ta emot solens ljus. Vi kan alla få vara små redskap som genom att visa på Jesus hjälper människor på trons väg. Men i allt så är det Gud som ger växten. Det är så skönt att fokusera på det, för det gör att vi inte behöver ha kontroll över hela processen. Vi får hjälpa till en bit på vägen genom att vara Guds enkla redskap, Guds lilla vattenkanna. Vi är inte vattnet som ger växten, men vi får bära vattnet vidare till dem vi möter. Vi får akta oss för att vara kortsiktiga i vårt tänkande så att vi försöker mäta resultat på ett osunt sätt och förhastat prövar effektiviteten i olika metoder eller hos oss själva. Det gränsar också till misstaget vi lätt gör, att vi ser mer på oss själva och vår egen förmåga än på Gud. Det viktiga är att vi är trogna i vår kallelse – att när vi har möjlighet visa på Jesus.

Del 7/10

En tro som håller

Att vara kristen är att följa Kristus. För en kristen är det grunden för hela tron. Eller borde vara det i alla fall. För trots att tron är en och Kristus är en, så är det många som vill bygga sin egen grund eller åtminstone inte bygga helt enligt den bibliska ritningen. Men vill man ha en tro som håller måste man ha en rätt grund – en grund som inte rubbar sig när stormarna kommer. För det är inte framförallt för sommarmånaderna som vi behöver rejäla hus, utan under höstmånadernas vinande vindar och vinterns isande kyla.

Det finns många varianter av kristendom, men det finns bara en variant som håller och det är biblisk kristendom. Det är en tro som hämtar sina byggstenar från Guds Ord i Bibeln. Den varianten av kristendom är inget som kommer och går. Tvärtom är det den varianten som hållit i tusentals år, trots det judiska folkets avfall från det profeterna förkunnade och trots Kyrkans stora förfall från tid till tid. Från generation till generation har den överlämnats som en stafettpinne. Att vi i vår tid får bära den vidare beror inte på oss, utan på dem som har gått före.

För att vi skall få en stadig grund för vår tro vill jag här ge dig fem grundstenar. Det finns fler viktiga saker som vi behöver för vår tro och vårt liv, men dessa fem behöver vi alla för att få en stadig grund. När vi väl ser att vi har en god grund, kan vi bygga på med allt det andra. Men har vi inte först gjort en grund, är risken att huset blir skevt och inte tål de renoveringar som behövs under en livstid.

Vårda skapelsen

Visa kärlek och respekt till allt Gud har skapat – djur, natur och människor.

Hela Bibeln är Guds Ord till alla människor

Jesus och apostlarna hade den tron och om vi menar allvar med att en kristen är en som följer Kristus, då får vi också ta till oss den bibelsyn som Jesus hade och i allt leva efter den.

Jesus som Herre och frälsare

Jesus är populär, men det kostar på att låta honom vara Herre. Jesus kan betyda mycket för oss, men det som kommer visa sig i de svåra tiderna är om vi har honom som vår frälsare som ger oss förlåtelse, försoning och evigt liv.

Beroende av den helige Ande

De första kristna behövde den helige Ande för att komma till tro, bevaras i tro, leva i tro och förmedla sin tro. De var totalt beroende av den helige Ande och de var medvetna om det.

Hoppet om det nya livet

Det var så levande för de första kristna. De var övertygade om att Jesus snart skulle komma tillbaka och att ett nytt liv väntade bortom döden. Det var deras tro, deras livsluft, deras hopp och deras liv. Det handlade inte om hypoteser och teorier – det var ett sätt att leva.

Om dessa fem stenar får ligga som grund för ditt liv kan du vara trygg. Då ligger det en sten i varje hörn, samt en sten i mitten som bär upp golvet. Om du känner att du saknar en del så be att den helige Ande ger dig det. Gud vill ge dig allt vad du behöver. Även om du själv inte har alla grundstenar i ditt liv, kan du ändå få bli till hjälp för andra. På samma sätt som en hungrig person kan hjälpa en annan hungrig person till affären eller restaurangen, kan du få bli till hjälp för dem du möter. Det viktiga är inte hur långt du har kommit, utan att du vet vad du behöver och var du kan få det.

Du behöver inte ge vidare av tron i ett paket, utan be om nåden att få förmedla en byggsten i taget. Kanske någon annan får förmedla en annan byggsten. Tillsammans kan vi hjälpa många människor till en stabil tro som hjälper oss genom livet. Både kristna och de som ännu inte har tagit emot tron. Alla behöver vi denna grund.

Del 8/10

Formad på drejskivan

De första lärjungarna kallades att vara människofiskare. En bild som kanske kan hjälpa oss att förstå det Gud kallar oss till, är om vi tänker oss att Gud står på stranden och fiskar. Men han har inget fiskespö. Han har allt, utom ett fiskespö. Jag tror att det är dig och mig han vill använda som fiskespön. Vi behöver inte ha kraften eller tekniken. Vi behöver inte ens vara moderna eller vara utrustade med de senaste attiraljerna. Det är inte det som avgör hur fisket kommer att gå, utan det beror på vem som håller i fiskespöet. Gud vill använda dig och mig för att nå andra människor – för att nå Europas folk med evangeliet. Men för att det skall lyckas behöver vi tona ner oss själva, samtidigt som vi blir medvetna om hur viktigt det är att Gud verkligen får forma oss till effektiva redskap i sin tjänst. Inte för vår skull, utan för att han i sin överflödande kärlek längtar efter att dra så många som möjligt till sig.

Men tänk nu inte på vad du skall göra för Gud, utan på vad Gud kan göra genom dig. Men för att du skall kunna bli ett redskap i Guds hand behöver du bli formad. Det är som lerklumpen hos en krukmakare. Lerklumpen kan inte annat än låta sig formas. Det är krukmakaren som leder hela processen och ansvarar för att forma kärlet eller vad det nu skall bli. Men hur gör då Gud när han formar oss? Det första han gör är att han lyfter oss upp nära sitt hjärta. Det gör han genom sitt Ord – genom Bibeln och genom en biblisk förkunnelse och undervisning. Det andra Gud gör, är att han genom sitt Ord låter oss se vår brist. Vi ser att vi i oss själva inte har något. Vi är nakna inför Gud. Vi är vackra, men ändå smutsiga. Det tredje är att han talar förlösande ord till oss och genom det lyfter vår blick så att vi ser Jesus och vad han har gjort för oss på korset. Han renar oss och vill ge oss allt vi behöver. Det fjärde är att han genom sitt Ord bevarar oss hos sig, fördjupar oss och hjälper oss att stå stadigare i vår tro. Det femte är att han med sitt Ord formar oss till redskap i sin tjänst. Allt detta är den helige Andes verk och det sker genom att vi låter Gud göra detta genom att vi i Jesus gemenskap lyssnar och tar emot hans Ord.

Gud sår ut sitt utsäde och det är han som ser till att det växer. Vi kan inte få fröet att växa. På samma sätt är det med vårt kristna liv. Det vi kan göra är att ta emot Ordet, vara en god jord där Gud både kan så och vattna. Men hur kan vi vara en god jord? Jesus första lärjungar var det genom att ständigt vara tillsammans med honom. När han då talade till dem så landade Ordet rakt in i deras liv. Inte bara i deras hjärtans religiösa rum, utan i deras liv. De levde hela tiden i Jesus närhet och då landade Ordet i en jord som kunde bära frukt. Jesus utvalde inte en religiös elittrupp som skulle tränas i att bli missionsrobotar. Han formade fiskare till lärjungar och lärjungar till människofiskare.

Om du är villig till att låta dig formas, så befrias du samtidigt från allt resultatansvar. Det kan låta märkligt, men tänk återigen på krukmakaren. Om lerklumpen som låter sig formas på drejskivan ändå inte riktigt blir som det var tänkt, så är det inte lerklumpens fel. Då är det krukmakarens ansvar att sätta lerklumpen mellan sina händer och återigen forma leran till det som var tanken från början. Resultatansvar har man bara om man vill forma sig själv.

Fastna inte i dig själv – se på Jesus och den kärlek han har till alla människor. Känner du dig svag och otillräcklig? Kom till Jesus. Känner du dig kraftlös och tom? Kom till Jesus. Han vill fylla dig och forma dig. Det är han som är krukmakaren. I hans händer kan du bli det han vill du skall bli.

Ta emot Ordet som en lärjunge – inte bara hör det, utan hör och gör. Vandra tillsammans med Jesus och lyssna in undervisningen i ditt liv. Ta emot Ordet i bön, så att det får forma alla delar av ditt liv.

Se inte på dig själv, se på Jesus. Lyssna till honom, lev ditt liv i hans närhet och ta emot den undervisning och det tilltal han vill ge dig. Då kommer han att forma dig till ett användbart och effektivt redskap. Ditt ansvar är att låta dig formas av Ordet. Det är hans ansvar att forma dig mellan sina händer och ta dig i sin tjänst. Han kommer att göra det.

Del 9/10

Anden – vår hjälpare, ryttare och vän

När Jesus skall berätta om den helige Ande, säger han bland annat hjälparen. Så enkelt och så talande. Gud är för oss och han vill vara med oss. Det blir så tydligt när vi kommer till den tredje personen i treenigheten – den helige Ande. Men ändå kan vi av olika anledningar känna att den helige Ande inte är för oss. Varken för oss eller för oss. Att Andeuppfyllelsen är något exklusivt för några få eller att det tvunget skall till vissa yttre kännetecken på att det har hänt. Men tänker vi så är vi fortfarande kvar på det ytliga stadiet. Låt oss tänka på vilka som på första pingstdagen blev uppfyllda av Anden. Det var inte någon religiös elit eller ett antal fullfjädrade superkristna. Det var människor av kött och blod, av samma skrot och korn som du och jag. De fick inte den helige Ande för att de hade kommit så långt, utan för att den helige Ande skulle föra dem långt. Anden var ingen gåva för lång och trogen tjänst. Lärjungarna fick den helige Ande för att de behövde den helige Ande. I skaran av de som på pingstdagen talade språk som de inte lärt sig var fiskare, tulltjänstemän och kanske en före detta våldsman. Tomas hette en. Han hade inte trott på uppståndelsen förrän han fick sticka fingrarna i Jesus sår. Petrus var också där. Han som tre gånger hade förnekat att han kände den som gav sitt liv för honom. Avklädda på sitt eget blev de klädda med kraft från höjden. De hade fått en hjälpare. De hade för bara drygt en vecka sedan med egna ögon sett Jesus tas ifrån dem. Men nu var de aldrig ensamma mer.

Ni som rider vet att hästar är känsliga djur. De känner av när ryttaren trycker foten mot sidan och vänder sig då åt det håll som ryttaren vill. En ryttare känner sin häst och en häst känner sin ryttare. Det är fascinerande hur samspelta en häst och en ryttare kan bli när de lärt känna varandra och jobbar för varandra. Det är som om de vore ett, men ändå är de två självständiga individer. Detta är för mig en bild av hur vi och den helige Ande kan samverka. För att vi skall kunna bli samspelta med den helige Ande så behöver vi få förtroende för Guds Ande. Av olika anledningar håller vi ofta ett avstånd till Gud – ett hit men inte längre – men för att vi skall kunna bli använda helt av Herren så behöver vi slappna av i hans närhet. Det kan vi börja göra när vi på djupet tar till oss av hans överflödande kärlek. Den driver bort vår fruktan som solen tränger undan morgonens kyla. Vi skall fortfarande ha den största respekt för Gud, men någon rädsla får inte plats när den förenande kärleken kommer in i rummet. Ju mer du umgås med den helige Ande, desto mer kan Anden på allvar bli din vän. Och ju mer Anden får vara med dig i din vardag, desto känsligare kommer du att bli för Andens viskningar och varsamma ”tryckningar med foten”. Men hur kan man umgås med den helige Ande? Det första steget är att försöka bli medveten om Andens närvaro. Det andra steget är att lyssna in Gud i Bibeln och god förkunnelse, komma till nattvarden, umgås med andra kristna och be varje dag. Det tredje är att du räknar med den helige Ande. Det är den som ber om hjälp som får hjälp. Om vi inte aktivt räknar med den helige Ande i våra liv, skall vi inte heller förvänta oss att Gud konkret kommer att gripa in och ge oss hjälp med det vi behöver.

Guds Ande går både före oss och efter oss. När vi kommer för att så ut ett frö så har ofta Anden redan varit där och bearbetat jorden. Efteråt går den helige Ande stilla och oförmärkt och krattar över lite jord och ser till att regnet vattnar jorden i rätt tid. Redskap är vi i Guds hand. Inte mer, inte mindre. All ära åt Gud!

Det är så tydligt i Apostlagärningarna att det inte var en andlig kick apostlarna fick på pingstdagen, snarare en utspark. De hade tidigare fått ett uppdrag som de inte var kapabla att själva bära. Därför skulle de vänta i bön och de fick då den helige Ande som gåva. Resten är historia och nu är det vi som för stafettpinnen vidare.

För ett antal år sedan fick jag promenera med en blind man. Det var fascinerande. Han litade på mig och gick utan problem när han hade mig vid sin sida. Tilliten gjorde att han kunde slappna av. Han höll mig i armen och kände av hur jag gick. På samma sätt får du lita till den helige Ande. Han vill vara din ledsagare. Anden ser det du inte ser och han finns där hela tiden. När du följer Jesus, följer Anden dig.

Del 10/10

Sända av Gud

Efter uppståndelsen hade lärjungarna samlats i ett låst rum. De var rädda och visste inte vad de skulle göra. De försökte bearbeta det de varit med om. Rädda hade de övergivit honom när soldaterna kom. Johannes hade berättat att han hade blivit korsfäst och sedan livlös lagts i en grav. Allt de hade trott på hade runnit ut i sanden. Deras tro var punkterad. Som om de vaknat upp ur en dröm och insåg att det i bästa fall bara var en dröm.

Plötsligt stod Jesus mitt ibland dem. Han bara stod där och såg på dem. De kunde inte tro att det var han så Jesus visade dem sin sida. Det sår han fått för att bevisa hans död var nu tecknet på att han levde. Lärjungarna fylldes av glädje när de såg Herren. Jesus sade till dem: Som Fadern har sänt mig, så sänder jag er. När han sagt det, andades han på dem och sade: Tag emot helig Ande. Johannes 20:21-22.

Lärjungarna hade blivit utsända på uppdrag förut. Nu blev de sända igen. Och de skulle bli det igen. När Gud sänder en människa är det nämligen inte bara en punkt eller en startlinje. Det är mer en jojo som Gud skickar iväg för att komma tillbaka. Eller som en brevduva som kommer tillbaka till sin ägare efter att ha lämnat ett meddelande. Sändningen är inget startskott, utan en process, en rörelse där den helige Ande varsamt för oss ut till de människor som behöver oss.

Ta emot helig Ande. Ande till liv, Ande till tjänst. De fick Anden och de skulle få Anden. Inte en gång, utan flera gånger. Inte för att bli fullfjädrade, utan för att bli flödande. Ge ut och ta emot, igen och igen. Det är viktigt att vi ser detta klart för annars riskerar vi att förlora oss i oss själva. Det blir så lätt att vi fokuserar på vad vi har eller inte har, vad vi har tagit emot eller inte tagit emot. Men ser vi på lärjungarna så tog de emot för att gå och när de gick behövde de fyllas på. Lärjungarna fungerade alltså som bilar. Ju längre bilen kör desto oftare behöver du komma till stationen för att tanka eller ladda. Vi kan tycka att det vore smartare om vi fick det vi behövde en gång för alla. Men jag säger er, att en människa som lever i ett ständigt beroendeförhållande till Herren är långt mycket kraftfullare än den mest topputrustade kristen. Detta leder också till att Gud alltid får äran för sitt verk.

Apostlarna blev utvalda och utsända av Jesus själv. De i sin tur tillsatte föreståndare/biskopar i församlingarna och till denna dag har människor blivit insatta i tjänst och sända på uppdrag av Kyrkan som är Kristi kropp. Idag, om du tar emot dessa ord, sänder Gud dig. Den helige Ande är hos dig och för dig ut i tjänst för andra människor.

I en del kyrkor firar man gudstjänst på påsknatten. Då står alla med var sitt vaxljus och väntar på att Kristusljuset skall tändas. När det tänds kan lågan sprida sig till var och en som har ett torrt och dött ljus. Du tänder ditt ljus på någon annans ljus och sedan får du i din tur tända någon annans ljus. Detta är för mig en bild av vad som har skett från person till person i 2000 år. Jesus kommer snart, men vi skall ändå handla som om ljuset skall fortsätta spridas i 2000 år till. Vår tid är vårt ansvar. Ljuset har jag inte för min egen skull. Jag har det för att ge och tända en väckelsens eld från person till person, från land till land.

Så länge du inför Jesus känner dig som en tiggare som vänder sig till den rike, eller som den sjuke som vänder sig till läkaren; behöver du aldrig vara rädd för att oljan i din oljelampa skall ta slut. Det är bara den som har öppna händer som kan ta emot. Det är bara torra svampar som suger åt sig vatten.

När du går kommer du att få det du behöver. För det är Herren som kallar dig och det är Herren som sänder dig. Han kommer inte att hålla inne med sin Ande när du törstar efter det levande vattnet. Det kommer att bli en källa i ditt inre som flödar över.

Jag sänder dig nu ut i den levande Gudens tjänst. Gå vart han än sänder dig. Gå och du kommer att se att vägen där du går är förberedd. Han är redan där. Att gå Guds väg kan innebära lidande och svårigheter, men det är alltid en väg kantad av välsignelsens blommor.

Vi kommer med invändningar, men de faller alla platt till marken. För Gud har ett ännu större perspektiv än oss. Han ser svårigheterna, men han ser framförallt möjligheterna. Ett redskap i hans hand får du vara. Guds utsträckta hand, en kanal för hans kärlek.

Det är Gud som sänder dig och det är han som har lovat och nu försäkrar dig att han alltid skall gå vid din sida. Frukta inte, var inte rädd. Den helige Ande bor i dig och ger dig av sig själv när du ber om det. Herren själv går med dig.

Förord