Äldre artikel, återpublicerad i webbtidningen Livskällan

Rebecca – svensk judinna, uppväxt i Österrike och som tror på Yeshua – berättar om hur Gud själv har fört henne tillbaka till hennes rötter för att leva som den hon föddes till och att bo i det land som Han har gett henne och hennes folk.

Året var 2006 och jag satt jag långt bak i en synagoga i Jerusalem. Som vilken synagoga som helst: gudstjänstordningen, rabbinens kläder, kvinnornas täckta huvuden. Men kvinnor och män satt bredvid varandra och alla trodde att Yeshua/Jesus är Messias.

Fullt upptagen med att översätta till en svensk man bredvid vad den israeliske killen översatte från hebreiskan, hörde jag den messianske rabbinen Joseph Schuller sjunga ’Shema Israel’, och fick en stöt i mellangärdet inifrån och tippade fram, så kändes det i varje fall och en röst i mitt öra: ”Du är Bat Israel”, judinna.

Fram till dess hade jag, i likhet med många, trott att judiskhet ärvdes på mödernet. Uppväxt i Wien förstod jag att det var något att skämmas för, detta att ha en judisk far. Jag hade dåliga arvsanlag.

På mitt barnsliga vis var jag ivrig att lära känna Jesus och hade mot min fars vilja låtit döpa mig i min skola, ett katolsk nunneklosterinternat. Under mina tonår ville jag bli nunna som den lilla heliga Teresa vars kärlek till Jesus tände min. Att älska blev mitt livsprojekt. Senare upptäckte jag min omgivnings hyckleri, och på ungdomars radikala och obetänkta sätt kastade jag ut min tro och Gud i samma badvatten och levde livet tills det brakade ihop. Under den krisen knackade Gud på mitt hjärtas dörr, jag visste att det var Han som höll om och lugnade mig i min ångest. Jag kände igen Honom men ville inte vända om.

Den kristne Guden var någon små flickor trodde på i avsaknad av någon annan! Så började jag söka Honom i andra religioner och New Age, ett sökande som ledde till ett sönderfall av allt, inklusive mitt äktenskap.

Till slut förstod jag att jag måste lämna mitt liv till Honom som skapat det. Jag bekände att Han är Gud och jag en människa och lade ner vapnen, i en total kapitulation.

Våren före Hans tilltal i synagogan hade Han sagt till mig under min morgonbön att Han ville att jag skulle hålla Sabbaten. ”Hur då?” frågade jag, för jag visste inget om sabbaten. ”Jag ska lära dig”, var Hans svar. Och nu när Han själv deklarerade mig vara judinna började mitt judiska arv vakna inom mig. På judiskt vis ”tuggade” jag orden som Gud lyste på i sitt ord, vände och vred på dem och släppte inte förrän Gud kom med Sin egen uppenbarelse. Det kändes som om Hans ord fanns i mina gener och Han hämtade upp dem. I Romarbrevet 3:1f skriver Paulus om att Guds ord har anförtrotts oss judar. Det är Han som format och lett oss och gjort oss till ett folk. I Gamla testamentet finns vårt folks historia. Förbunden – både det med Abraham, Mose men också det nya förbundet, det som Jesus (eller Yeshua som Han egentligen heter, det betyder: Guds frälsning) beseglade med sitt eget offerblod – är slutna med Israels och Juda hus (Jer 31:31)

Min historia är omvänd många andra judars, eftersom Gud förde mig i kontakt med mitt judiska arv utifrån en kristen bakgrund. Men att Han är angelägen att få mig att fullt ut acceptera och leva detta har Han visat mig i sina tilltal, där Han bl.a. uppenbarade vilken stam jag tillhör. En jude som kommer till tro blir inte en kristen. Han förstår att Yeshua är Messias och kommer då in i sin fulla identitet, en hel jude.

Och nu har Han kallat mig till att vara i det land som är Hans och förbereda Hans snara ankomst genom att be och lovsjunga där. Han kommer när vi välkomnar Honom (Matt 23:39). I april 2010 väckte Han mig vid midnatt med sin underbara doft och sa: ”Nu kommer jag”. Han kommer snart, Han är på väg!

Israels snubblande blev välsignelse för världen (Rom 11:11;15). När Israel kommer till tro uppstår de döda. Vår förskingring är ett straff som närmar sig sitt slut. (Jfr t.ex. 3 Mos 26:33)

Han gör en mäktig gärning i dessa dagar då Han kallar oss hem, större än den då Han förde oss ut ur Egypten (Jer 16:14-16). Att hjälpa judar hem till Israel genom bön och praktisk och ekonomisk hjälp är, tror jag, något Gud kallar de kristna till i dessa sista dagar, då Han skakar allt. (Jfr 5 Mose 32:21; Rom 10:19; Jes 61:5; Jes 60:14). Då kan Han komma och upprätta Sitt rike tills allt är Honom underlagt och Gud är allt i alla ( 1 Kor 15:28f), den plan som Han haft ända ifrån början – att upprätta allt.

Rebecca