Från Ordet & Israel nr. 3 2018.
Översatt från youtube-video av Anders Hjorth Vindum.
Svensk översättning av Ing-Marie Aronsson.

Hon växte upp i en sträng muslimsk familj i Kuwait. Men hennes liv tog en dramatisk vändning, då hon kom till tro på Jesus. Med egna ord berättar hon här sin historia.

En grupp människor samlades. Männen ropade på arabiska: ”Allahu akbar, Allahu akbar” (”Gud är stor”). Medan jag höll hans hand, blev min far och jag trängda längst fram i folkskaran. I centrum av skaran fanns en arabisk kvinna i burka. Hon var bunden och satt på en låda. Vid hennes sida satt en arabisk man, som bad en traditionell arabisk bön. Därefter reste han sig, och från sin sida drog han fram ett långt gyllene svärd – sedan halshögg han kvinnan med det. Det fick mina ben att skaka och mitt hjärta att galoppera. Min far sa: ”Om du inte lyssnar till det du blir undervisad om, så kommer detsamma att ske med dig en dag.”

”Jude” var ett skällsord
Jag är född och uppväxt i ett litet land som heter Kuwait, där 98 procent av befolkningen är muslimer. Två av mina onklar är imamer, och en är ordförande i en moské, från vilken jag hörde kallelse till bön fem gånger om dagen.

Som muslim blev ordet ”yehudi” som betyder ”jude”, presenterat för mig som ett mycket fult ord, som ett skällsord. ”Yehud” borde inte existera. De borde slås ihjäl. Jag ställde aldrig mig själv frågan: ”Varför hatar jag dem egentligen?” Jag hade aldrig i mitt liv träffat judar, och de hade aldrig gjort något för att skada min familj. Men jag hatade dem. Bara ordet skapade hat i mitt hjärta.

Det var mycket viktigt att kunna Koranen och haditherna (berättelser om profeten Muhammed) och att lära dem utantill. Jag var med i en tävling där man satt inför muslimska ledare och lärare – och jag kom på andra plats! Jag trodde att jag hade lyckats bra. Men min far sa: ”Nej, det är inte bra nog.”

För det mesta var jag helt ensam. En nedbruten person med ett stort behov av kärlek från min familj – men det fick jag aldrig. Jag försökte att uppleva kärlek från skaparen, Allah. Och medan jag bad, lyfte jag mina händer och ropade till Allah om hjälp: ”Kan du verkligen inte få min far att sluta slå min mor? Kan du verkligen inte få min far att sluta slå mig?” Men det kom ingen hjälp. För Gud är inte en personlig Gud för muslimer. Han säger inte: ”Jag älskar dig.”

Befriad ur fångenskap
Saddam Husseins styrkor kom mitt i natten och invaderade det lilla landet Kuwait. De kom också till min stad, och de ödelade husen och stal folks ägodelar, och de dödade männen och våldtog kvinnorna.
Det slutade med att vi flydde och fick asylstatus i USA. Min bedstemor (mormor eller farmor) blev plötsligt mycket sjuk. Hon fick en hjärtattack. Hon kom till sjukhus och två dagar senare dog hon. Jag blev förkrossad, för jag hade mist min bästa vän. Sedan kom en dam fram till mig, och frågade om jag var okey. Jag svarade: ”Nej, min
bedstemor har precis dött”, och så började jag gråta igen. Vid den tidpunkten gjorde det så ont, att det endast var gråt som hjälpte. Damen kom fram till mig, höll om mig och gav mig en kram. Sedan frågade hon mig: ”Vill du följa med mig till kyrkan?”

När jag kom in i kyrkan, upplevde jag kärlek och acceptans, som jag aldrig tidigare hade mött. Här var gemenskap. Kvinnor och män var tillsammans. De skulle inte vara åtskilda. Ingen dömde någon annan. De visste att jag var muslim, och ändå var de vänliga mot mig. De
accepterade och älskade mig. Det överraskade mig mycket. För första gången i mitt liv hörde jag ett budskap ifrån Bibeln. De läste budskapet om Jesus. Då han gick in i synagogan, fick han en bokrulle med profeten Jesaja. Han öppnade rullen och började att läsa:

”Herrens, HERRENS Ande är över mig, ty HERREN har smort mig
till att predika glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna, till att predika ett nådens år från HERREN”.

Första gången jag hörde dessa ord, upplevde jag frihet och helande. Jag var desperat efter att bli befriad ur fångenskap. Jag var fången i islam, och det ville jag befrias ifrån. Jag var blind och hade så mycket hat i mitt hjärta. Mörkret försvann från mina ögon, slöjan från mitt hjärta. Jag visste, att mitt beslut att lämna islam var ett stort beslut. Enligt sharialagen är det dödsstraff för det. Men jag var desperat
efter att lära känna en levande Gud. Och den dagen gav jag mitt liv till Jesus för att följa honom.

Det är Israels Gud. Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Och nationen Israel är Guds hjärtslag. Därför sa jag: ”Gud, förlåt mig, för jag visste inte att jag hatade ditt folk.” Jag älskar det judiska folket. För det är deras Gud, deras Messias, jag följer, och han har sagt att jag ska
älska dem.

Aldrig hört om Förintelsen
I Kuwait hörde jag aldrig om det som skedde med de sex miljoner judarna som dog. Det var inte en del av historieundervisningen. Nu, när jag har mött förintelseöverlevare, känner jag till deras historia.
Och jag har delat min historia med dem: ”Er Gud, er Messias, har förvandlat mitt hjärta genom att ge sitt liv för mig, så att jag kan få evigt liv. Han räddade mig, han frälste mig. Han gav mig glädje i mitt liv igen. Och jag är en välsignad kvinna.”

Vi har gråtit tillsammans. Vi kan relatera till varandra, och de har visat mig stor kärlek. De förnimmer vilken förvandling som skett med mig, när de hör min historia, tror jag. Gemenskapen med dem är ett stort privilegium. Jag är ”One for Israel!”

Artikeln är en oavkortad översättning av texten från en video, där kvinnan berättar sin historia. Videon är producerad av One for Israel, som är en avdelning av messiansk-judiska institutionen Israel College of the Bible (ICB). På youtube.com/oneforisrael ligger en rad
videor med vittnesbörd från människor, som har kommit till tro på Jesus som Messias. Den här videon har titeln ”Muslim woman who hated the jews and ended up falling in love with their king – Jesus!” Texten är översatt och tryckt med tillåtelse från ICB.

Mer än 1000 kommentarer
Cirka 50 000 har sett videon på YouTube, och mer än 1000 personer har skrivit en kommentar. Här är ett par av dem:

”Hennes historia påminner mycket om min. En libanesisk muslimsk arab, född i Kuwait, och uppväxt med hat till judar utan orsak, bortsett från islamsk indoktrinering. Jag är frälst genom
Yeshua, som förenade mig med mina bröder, judarna, genom sin kärlek och frid. Halleluja.”

”Vilken fantastisk ödmjuk kvinna. Gud välsigne henne rikligen och beskydde henne. I Yeshuas namn.”