Av Andreas Johansson

På grund av sin insats vid universitetet i Kristiania (i dag Oslo) har Carl Paul Caspari fått en gata uppkallad efter sig i Oslo centrum. Men vi tar det från början.

Carl Paul Caspari föddes år 1814 i Dessau (i nuvarande Sachsen-Anhalt) av judiska föräldrar: köpman Joseph Caspari och Rebekka Schwabe. Den unge Caspari växte upp i ett hem präglat av upplysningstidens ideal och en ganska stor motvilja mot Talmud och rabbinska former för judendom.

I sina unga år studerade Caspari orientaliska språk vid universitetet i Leipzig. Bland annat författade han en grammatikbok i arabiska som i sin 2011-utgåva på engelska fortfarande kan köpas.

Medan Caspari uppehöll sig i Leipzig mötte han en luthersk-pietistisk väckelseförkunnelse. Han reagerade kraftigt och med motvilja på detta, eftersom hela konceptet stred mot upplysningsidealen. Det förde till en inre kamp, och så kom Caspari till tro på Jesus, han föddes på nytt, blev levandegjord och fick en ny levande tro på sina fäders Gud. Han döptes 4 juni 1838 i en liten kyrka utanför Leipzig. I samband med dopet antog han namnet Paul, och kallade sig senare Carl Paul.

Ca ett år efter sitt dop skrev Carl Paul Caspari ett brev till E.W. Hengstenberg där han beskrev sin identitet som jude och sin kallelse som jesustroende:

”Jag har en önskan om att tjäna mina bröder efter köttet – för först nu känner jag mig som jude – inte på det vanliga sättet, som missionär, men genom mina skrifter, efter att grundligt ha studerat deras teologi.”

En personlig vän – och en viktig kontakt – från tiden i Leipzig var Franz Julius Delitzsch (en tysk hednakristen). Delitzsch och Caspari samarbetade om studier av och kommentarer till böcker i GT.

År 1847 kom en stipendiat från Oslo på besök till universitetet i Leipzig som uppmanade Carl Paul Caspari att söka en ledig tjänst som lektor i teologi vid Kristiania universitet (i dag: Universitet i Oslo). Caspari anlände i oktober 1847 och från och med vårterminen 1848 föreläste han på norska. Att lära sig ett språk tog kortare tid för Caspari än för de flesta andra människor. Från 1857 var han professor i teologi.

Casparis akademiska insats handlade bland annat om att argumentera mot bibelkritisk teologi som påstod/påstår att profeterna i GT skrivits ned innan Torah (Moseböckerna). Han gjorde också en stor insats i att påpeka att NT skrevs ned innan de kyrkliga bekännelserna (något Grundtvig hade lanserat som en tes).

Caspari var med om att grundlägga Videnskabs-selskabet i Christiania (nu: Det Norske Videnskaps-Akademi) och var en tid dess ledare. Han var medlem av Bibelsällskapets centralkommitté från 1859 och till sin död, förutom att han präglade två generationer med präststudenter genom sina föreläsningar. Han bidrog då bland annat till att när det står ”Israel” i Rom 11:25 så syftar det på ”det etniska Israel” och inte så som luthersk teologi dittills hade hävdat att ”Israel” skulle syfta på ”Kyrkan”.

Carl Paul Caspari var med två andra centrala kyrkoledare med om att år 1861 forma Komitén för judemission i Christiania (idag: Den norske israelsmisjon). Caspari var dess ledare fram till sin död.

Caspari var väldigt luthersk i sin profil, och han bar med sig upplysningens kritik av Talmud som han lärt sig i sin barn- och ungdom. Samtidigt samarbetade han gott med sin vän Franz Delitzsch i Tyskland – som hade en mycket mera positiv inställning till Talmud. Caspari bidrog med stort stöd till översättningen av NT till hebreiska (Delitzsch-översättningen används fortfarande i Israel parallellt med den moderna översättningen) och till missionsskolan för judemissionärer i Leipzig som Delitzsch drev. Då den första norska israelsmissionären, Ragnvald Gjessing, skulle sändas ut år 1891 (för tjänst först i Galatz, Rumänien och sedan i Budapest, Ungern), så hade han först studerat vid Leipzig-institutet som Delitzsch drev.

Carl Paul Caspari höll ca ett år innan sin död (1892) två viktiga föredrag, ett för Studenternas missionsförening och ett i sitt avskedstal då Ragnvald Gjessing skulle sändas till Rumänien för arbete bland den judiska befolkningen där. Här kommer några glimtar från vad Caspari som en erfaren man betonade:

• Både Jesus och apostlarna gick först till judarna, och många judar kom till tro på Jesus. Dessa judar utgjorde kärnan i Kyrkan.
• Det är först efter det andra judiska kriget år 133-35 e.Kr. som den rabbinska lagtolkningen gjorde det judiska folket nästan ogenomträngligt för evangelium.
• Kyrkofäder som Origenes, Gregorius av Nyssa, Theodoret och till en viss grad Hieronymus räknade med Israels omvändelse innan Jesu återkomst.
• Både Jesaja 53, Sakarja 12:10 och Rom 11 lovar just detta, nämligen att det judiska folket ska bekänna Jesus namn.
• Caspari menar att judar präglade av upplysningstiden (så som han själv växte upp) är lättare mottagliga för budskapet om Jesus.
• Stora delar av kristenheten är inte kapabel att bringa evangelium om Jesus till det judiska folket. Idealet, menade Caspari, är att Kyrkan själv borde stå för israelsmission, men eftersom de kyrkliga samfunden inte är andligen klara för detta, så behövs det missionsorganisationer som tar hand om förkunnelsen för det judiska folket.
• Caspari menade att det är viktigt att predika lagen – så som Jesus säger ”Mose anklagar er” (Joh 5:45), så att syndamedvetandet väcks, och behovet för en Frälsare kan upplevas, eftersom vägen till frälsning är den samma för judar som för alla andra.
• Caspari trodde inte så mycket på kringvandrande missionärer, men mera att ta väl emot alla sökare som uppsöker israelsmissionären, och framför allt borde NT på hebreiska delas ut flitigt, eftersom den är ”den störste missionären”.

___________________________

I dag finns det ett studiecenter uppkallat efter Carl Paul Caspari:
Caspari Center i Jerusalem.