Hebreiska språket bygger på konsonanter, och varje ord (i princip, det finns undantag) baseras på tre konsonanter som är betydelsebärande. Med förändrade vokaler och tillägg av prefix och suffix skapas ord med andra bi-betydelser än grundordet.

Ett svenskt exempel kan vara ordet ‘dricka, dryck, dränka, drunkna’ som alla har med vatten att göra.

Vi skall i denna artikel studera ett mycket viktigt grundord, och några ord som är baserade på det. Nämligen ordet amen. Hur hänger det samman med ordet för trofasthet och trovärdighet? Kan det hjälpa oss förstå vad ordet TRO innebär. Ja!

Amen, på hebreiska אמן (ʾamen), bygger på de tre konsonanterna Aleph (א), Mem (מ) och Nun (נ). Grundbetydelsen av roten är pålitlig, vara fast, säker, trygg, stabil, stöd, visshet.

Några ord bildade på denna stam är t.ex. ʾomen som betyder vårdare, i femininum betyder det ofta en amma (en vårdare av barn eller amma måste vara pålitlig och trygg). ʾaman betyder hantverkare (måste vara stabil och säker på handen för att kunna göra ett bra hantverk).

När ordet amen används i den hebreiska bibeln som utrop så uttrycker det en kraftfull bekräftelse av det någon sagt eller att man accepterat och bekräftar en välsignelse, förbannelse eller en lovprisning till Gud. Gud kallas i Jesaja 65:16 för amens Gud, d.v.s. trofasthetens, sanningens, verklighetens Gud. När amen översätts till grekiska i Septuaginta (översättning från c:a 250 år före Kr., så översätts det ofta med just sanning, eller sannerligen.  Amen uttrycker också en förhoppning eller önskat om att det någon sagt verkligen skall ske.

Rabbinerna (efter Jesu tid) sade att om man säger amen efter en bön eller lovprisning så gör man bönen/lovprisningen till sin egen, man gör en välsignelse eller eventuell förbannelse bindande för sig själv.

Amen förkommer ensamt fler gånger (120) i Nya testamentet, än i den hebreiska bibeln (25). Och i Nya testamentet är det ofta just för att avsluta en bön eller lovprisning, för att förstärka den och bekräfta den.

Ett ord som bygger på samma konsonantstam är ordet sanning: אמת ʾemet, här har den tredje konsonant N assimilerats med T som är ett suffix. Det som är fullständigt fast, stadigt, verkligt, pålitligt är sanning i hebreiskt tänkande. I grekiskt tänkande som vi i västvärlden så influerats av så är sanningen det som går att räkna ut, att tänka ut, sanningen bygger på logik som t.ex.:

1 + 1 = 2,

svart är inte vitt.

Men sanning i hebreiskt tänkande är det som är verkligt, det som är stadigt, pålitligt, det som är trovärdigt och därför går att tro på.

Nästa ord vi skall titta närmare på verbet neʾeman, ett verb i passiv, som betyder ”är trovärdig, trogen, trofast” och också kan användas som adjektiv (trogen etc.). I Jesaja 49:7 står det att ”HERREN är trovärdig/trofast/trogen, Israels helige som utvalde dig”. Motsvarande ord i nya testamentet är ’pistos’, t.ex. kallas Jesus Kristus ”det trovärdiga vittnet” i Upp. 1:5. Någon som är trovärdig (pålitlig, trofast) går att lit på, vara trofast emot (tro på)!

Vi går över på ordet för substantivet TRO: אמונה ʾemunah. På grekiska pistis.

I 2 Mos. 17:12 står det att Moses händer blev tunga, och Aron och hans söner stödde hans armar så att de blev stadiga. I hebreiskan här står det att armarna var ”tro” ʾemunah!!

I Psalt. 89:34 säger Gud: Min nåd skall jag inte ta ifrån honom, jag skall inte svika i min ʾemunah, tro (trofasthet). I översättningarna hittar vi trofasthet, d.v.s. Guds trofasthet. Så när det i den hebreiska bibeln står om Guds tro eller att Gud har en tro så översätts det trofasthet. På samma sätt står det i Psalt. 89:25 ordagrant: Min ʾemunah (tro) och min nåd skall vara med honom. Men det översätts min trofasthet (eller sanning, såsom i Septuaginta, och vi såg ovan att sanning och trofasthet ligger nära varandra). Ordet finns 8 gånger i Psalt. 89, och översätts med trofasthet!

Det står om Guds tro (ʾemunah) på flera ställen: 5 Mos. 32:4 säger att Gud är vår klippa, hans vägar rätta, och han är en TRONS Gud (ʾel ʾemunah). Det översätts Han är en trofast Gud. På andra ställen står det att Gud är ʾemet d.v.s. Sanning, men även det översätts med trofast, t.ex. Neh. 9:33.

Tanken att Gud är trofast är också stark i Nya testamentet: ”Trofast är den som har kallat er” 1 Tess. 5:24. Eller 1 Joh. 1:9 Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig. Eller Rom. 3:3 Vad betyder det att somliga inte trodde? Inte kan väl deras otro göra Guds trofasthet om intet.

I Hab. 2:4 står de berömda orden: ”Den rättfärdige skall leva genom sin ʾemunah (tro/trofasthet/trohet). Detta citerar Paulus i Rom. 1:16: I evangeliet uppenbaras en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet Den rättfärdige skall leva genom tron.

Hur skall vi då förstå ordet tro (ʾemunah). Betyder det tro när det gäller människor och trofasthet när det talas om Gud? Nej, min uppfattning är att det huvudsakligen betyder trofasthet även när det gäller människor. Det gäller även verbet (heʾemin, att tro), som främst betyder att vara trofast mot, hålla sig till, lita på (någon som är trovärdig!).

I Hebr. 11:1 sägs att tro (d.v.s. trofasthet) är en visshet om det man inte ser, en tillförsikt om de man hoppas. Tro är en visshet, att vi litar helt och fullt på, inte att vi har en uppfattning om vad som är sant. Att ha vissa åsikter är inte tro i biblisk bemärkelse.

Ett exempel på den bibliska synen på tro är berättelsen i Mark. 4:40-41 när det blir en storm, lärjungarna blir rädda och Jesus frågar dem: Varför är ni rädda, har ni ännu ingen tro (d.v.s. förtröstan, tillit, trofasthet mot Gud eller Jesus att han har kontroll). Då greps de av stor (Guds-) fruktan och sade Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom.

En känd ordlek finns i Jesaja 7:9: Om ni inte tror (taʾaminu, tror/är trofasta) så är ni inte betrodda/trovärdiga (tʾamenu min översättning). Verbet att tro/vara trofast och att vara trovärdig är är varandras komplement. Jag tolkar det som att Gud säger: Om ni inte tror (är trofasta mot mig) så är ni inte trovärdiga, och inte värda min trofasthet mot er.

I nästa nummer fortsätter vi på detta tema och tittar närmare på vad ʾemunah (tro/trofasthet) betyder i relation till att lydnad och hur verbet att ‘tro’ (d.v.s. att vara trofast) och att lyda hänger ihop. Det handlar om att vara trofasta mot Gud och vårt förbund med Honom, liksom Han är trofast mot oss och sitt förbund med oss.

Per Olof Hermansson