Av Guro Kvakestad. Översatt av Ellen Raen. Svensk översättning Ing-Marie Aronsson. Från Først nr 1 2018.

För maffialedaren Oleg Vilinsky fanns det bara en gud: Han själv. Ända tills han mötte en som var större och vände upp och ned på hans liv. ”Først” fick träffa Oleg i Jerusalem. Här berättar han sin historia.

Jag föddes i staden Khabarovsk i Birobidzjan – den judiska självstyrande regionen – i det ryska Fjärran Östern 1968. Mina Besteforeldrer blev fördrivna dit av Stalin för att de var
judar. Men av fruktan för pogromer så dolde min far sitt judiska arv, så jag växte upp utan att vara klar över att jag var jude. Det var först som artonåring, då jag fick mitt eget pass, som jag blev klar över min bakgrund.

Då jag var sju år gammal föddes min lillebror. Även om mina föräldrar säkert fortfarande tyckte om mig, så upplevde jag det inte längre så. Jag kände mig avvisad och glömd. Jag började hänga ute på gatorna med andra barn i liknande situation; jag började pröva på
alkohol, cigaretter och senare narkotika. Det resulterade i att jag blev utkastad från skolan, och då jag var 16 hamnade jag i ungdomsfängelse. Där var det endast den starkes rätt som gällde, och jag blev ännu hårdare och mer cynisk än förr. Då jag slapp ut fyra år senare, var jag inte på något sätt rehabiliterad och redo för samhället.

Efter att jag kommit ut blev jag involverad i maffian och avancerade efter hand till en av de fem maffialedarna i min hemstad. I praktiken var det vi som styrde; polisen var rädd för oss och höll sig undan. Jag hade en kriminell livsstil och var redan beroende av tung narkotika,
bl.a. heroin. På gatan var jag hård och brutal, men när jag kom hem på kvällen, och såg mig själv i spegeln, kom tomheten smygande. Djupt inom mig kände jag att jag måste ändra livsstil. Men jag klarade inte av det. En dag var det någon som kom bort till mig på gatan, och gav mig ett nya testamente, och sa att ”Jesus älskar dig”. Jag läste i detta nya testamente då och då, särskilt i Uppenbarelseboken. Så började jag förstå att ändetiden närmade sig. Jag hade mycket pengar och makt, men det gjorde mig inte lycklig. Jag önskade att fly från mina personliga problem och bestämde mig för att emigrera till Israel och bli en from jude. Jag tänkte att religionen skulle ge mig svaret.

1999 drog jag till Israel och slog mig ned i staden Haifa. Jag blev snart besviken på det Heliga Landet och det jag uppfattade som en hycklande religion. Snabbt föll jag ännu djupare ner i drogmissbruk och började så småningom en metadonbehandling. Samtidigt letade jag efter meningen med livet och började att utforska New Age och studera Kabbala – judisk mysticism. Jag fick övernaturliga förmågor och trodde att jag själv var Gud. Om jag ville, kunde jag skada, ja till och med få någon att begå självmord, med endast en blick. Men allt
detta förde mig in i en enorm förvirring. Det slutade med att jag blev funnen naken i skogen och placerad på en psykiatrisk klinik.

Då jag kom ut från sjukhuset, blev min fysiska hälsa sämre. Jag hade fått diagnoserna skrumplever, hepatit A, B och C, tuberkulos och epilepsi. Läkarna sa att jag hade två månader kvar att leva. Detta fick mig till slut att vakna. Jag förstod att jag inte hade gjort något gott i
hela mitt liv. I lägenheten hade jag ritat ett stort я (ryska för ”jag”) på väggen. Jag var min egen avgud.

Men en dag, medan jag stod i duschen och kände det varma vattnet över kroppen, var det plötsligt som om jag fick en dusch av Den Helige Ande och blev tvättad ren inifrån. Jag förstod att jag var en syndare, och jag hörde en röst som sa att mitt verkliga problem var min egen stolthet.

I Haifa fanns en messiansk församling som jag tidigare hade besökt. Jag återvände dit för att be Gud om förlåtelse. Jag önskade också att få komma in på deras messianska rehabiliteringsprogram för drogmissbrukare. Till slut blev jag sänd från Haifa till ett nytt
messianskt rehabiliteringscenter i Jerusalem, som kallades Beit HaYeshua. Jag var en av deras tre första klienter. Detta var i november 2004. I det här programmet hade vi tre bibeltimmar och bönemöten varje dag. Jag ångrade mina synder och tog emot Jesus som min Herre och Frälsare. Jag insåg meningen med korset och
förstod det faktum att endast Jesu blod kan rena mig från mina synder. Jag blev döpt med vatten och mottog också andedopet. Jesus helade mig från alla mina sjukdomar och befriade mig från drogmissbruket. För det tackar jag Honom av hela mitt hjärta.

Jag har lärt mig att Jesus måste ha första platsen i mitt hjärta i stället för bokstaven я (jag). Som Johannes döparen säger: ”Han måste bli större och jag mindre.” (Joh. 3:30) Jesus Kristus är min Herre i dag.
Gud gav mig kallelsen att förkunna evangeliet för andra desperata människor. Jag började att tala på gatorna i Tel Aviv och föra människor till rehabiliteringscentret, där jag gjorde
deltidstjänst efter att ha fullföljt det ettåriga programmet. 2008 gifte jag mig, och 2011 gav Gud oss ett välskapt flickebarn.

2015 blev jag ledare för rehabiliteringscentret och även pastor
i den lokala församlingen Beit HaYeshua. De flesta av våra medlemmar är före detta narkomaner och alkoholister. Vi har en vision från Apg. 1:8 ”Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och
Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” Vi måste ta vår Herre Jesu ord på allvar: Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han skall rädda det.” (Mark. 8: 34-35)