Av Andreas Johansson

Vi fortsätter serien ”Messias är Israels Messias”, denna gång med några observationer i avsnittet Jeremia 30:18-22.

Sammanhanget avsnittet står i handlar om att Israel ligger ganska illa däran. Kung Nebukadnessar från Babel håller på att inta Jerusalem, och profeten Jeremia har profeterat sig ganska trött genom att hela tiden påpeka att stadens och templets förstörelse är ett straff från Gud för Israels olydnad.

Vem i folket kan våga att ställa sig fram för Gud i en sådan situation? Vem har mod och vem kan räkna med att Gud skulle lyssna? Vem vill riskera sitt liv för att gå fram inför Gud som en representant för det folket Gud är arg på? ”… för vem skulle annars våga sitt liv genom att närma sig mig?” (v.21)

Profeten Jeremia profeterade ideligen om Guds straff, men på vilket sätt kunde profeten påverka folkets öde och framtid?

Profetian som Jeremia bar fram innehåller ett löfte: En av folkets egna, folkets härskare, som verkligen tillhör Israels folk, ska tillåtas komma fram för Gud och närma sig Honom (v.21).

Ordet som i Folkbibeln är översatt med ”ledare” (v.21) är på hebreiska אדיר, ´adir, används annars i Bibeln i singular aldrig om en människa i Bibeln, men däremot om Gud: Jes 10:34; 33:21, eller för att beskriva Gud: Ps 76:5; 93:4. Vem är den ledaren i Israel som kan närma sig Gud? Kung Sidkia klarade inte av det. Kung David själv var tvungen att offra brännoffer och gemenskapsoffer för att stoppa en pest (2 Sam 25:25).

Det kommer att vara bara en enda person som kommer att klara av att stå framför Gud – och i den meningen är det bara en enda person som kommer att vara ”Israel”. Namnet ”Israel” betyder ”Gud råder/härskar”. Det är bara en i folket som Gud verkligen härskar över i egentlig mening. Alla de andra är olydiga i större eller mindre grad.

Men bara för att det är bara en person som kan stå upprest framför Gud, så betyder det inte att alla de andra i folket överges av Gud. Tvärtom den ende personen som är det sanna Israel, ska förändra situationen så att Gud kan säga om hela Israels folk: ”Och ni ska vara mitt folk, och jag ska vara er Gud.” (v.22)

I denna profetia är det alltså tydligt att kungen/härskaren/messias är en person från de egna leden i Israels folk och att det är till hela Israels folks bästa som denne messias/härskare/ledare kommer att stå fram för Gud.

18. Så säger Herren: Se, jag ska göra slut på fångenskapen för Jakobs hyddor och förbarma mig över hans boningar. Staden ska åter byggas upp på sin höjd, och palatset ska stå på sin rätta plats. 19 Från dem ska höras lovsång och rop från glada människor. Jag ska föröka dem, och de ska inte bli färre. Jag ska ära dem, och de ska inte vara obetydliga. 20 Hans söner ska bli som förr, hans församling ska bestå inför mig, och jag ska straffa alla som förtrycker honom. 21 Hans ledare [´adir] ska vara en av hans egna, hans härskare ska utgå från hans mitt. Jag ska låta honom komma nära och närma sig mig – för vem skulle annars våga sitt liv genom att närma sig mig? säger Herren. 22 Och ni ska vara mitt folk, och jag ska vara er Gud.

Självklart vet vi om att denne härskare och messias också ska bidra till det bästa för alla folkgrupper på jorden, men det står det inte om i just denna profetia.

Messias är Israels Messias!